Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om den Stockholmska Homilieboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilläggas gud. Att alla dervid tänkbara sammansättningar finnas
i någon ordbok, betviflar jag. Hr L:s resonnement om denna
sak torde således behöfva mera factiskt underlag för att blifva
mer än en gissning.
I fråga om men 310 m. fl. st. säger hr L., att enkel
consonant i st. f. dubbel uti andra fall än efter lång vocal skulle
vara abnormt. Hr L. far på det sättet många onödiga
abnormiteter i Homil., och hans åsigt kräfver ej vidare svar än det
som redan är anfördt i Textkr. Anm.
Hr L. har i sina "Studier" sagt att goþ i betydelse af
heden gud är den enda formen både i Homil. och i andra isl.
handskrifter. I "Svaret" inskränker han påståendet att gälla endast
om äldre isl. hdss., men ångrar sig omedelbart, och säger, att
han vidhåller sin första uppgift, då han icke heller ur yngre
isl. hdss. känner något ställe, der ordet i nämnda betydelse
skrifves guþ. Hr L. använder så ofta detta bevisningssätt ex
ignorantia sua, att det är specifikt charakteristiskt för hans
argumentation; sättet kan möjligen till en början roa läsaren, i
synnerhet då det framställes med en obegriplig naivitet, men blir
enformigt då det så ofta användes, som i hr L:s skrifter. Här
hade hr L. kunnat afhjelpa sin okunnighet genom ett så enkelt
medel som att studera art. gud t. ex. i Fritzners lexikon.
Jag har nu lemnat en, som jag hoppas, för läsaren
tillräcklig belysning af hr L:s försök att försvara alla sina misstag
vid uppfattningen af den handskrifna texten. Försvaret består,
som man finner, hufvudsakligen uti upprepanden och
omtuggningar af detsamma, som hr L. redan förut anfört och som
redan blifvit i Textkr. Anm. vederlagdt, här och der
vederbörligen tillökt med nya märkvärdiga beskrifningar om de
omtvistade ställenas utseende i handskriften, och med berättelser om
hans lika märkvärdiga förmåga att se hvad icke andra ögon
kunna se. Om ett ord af skrifvaren blifvit utplånadt eller
rättadt, så att man nu omöjligen kan skönja hvad der stått förut,
så vållar detta ingen svårighet för hr L.; han kan icke blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
