Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om den Stockholmska Homilieboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under vid bröllopet i Kana. Dertill kommer att omedelbart fore
iarteiner står acc. fem. sg. þa, just förutsättande ett
singulart iartein. Hr L:s försvar för gledde är derför förfeladt. —
19425 Läsaren behagade observera, att öfversättningen icke är
af mig, utan af hr L., och att den, såsom man kunde förmoda,
är felaktig. — 20130 Hr L:s mening, att fiolmeNZ 2319
representerar uttalet fiolmeNts, måste jag alldeles bestrida; en så
vanlig sak, som att i superl. z ofta står = st (jfr Wimmers forml.
§. 5, mom. 6; anm.), borde ej vara obekant för hr L., då det
är kändt af hvarje nybörjare. Om formen crizne har hr L.
gjort sig besvär att "påpeka" (detta är hr L:s favorituttryck
och förekommer på tjogtals ställen i boken), att det skulle
representera uttalet critsne, hvilket ju är en omöjlig form. Att
critsne är omöjligt, medger jag; men att crizne (d. v. s. cristne)
är möjligt, visas bäst af skrifsättet criz (se 20532 och första
raden å facsim.), hvilket efter hr L:s utmärkt sakkunniga åsigt
skulle betyda crits, ehuru alla andra säkert fatta det som crist.
— 212<sup>3</i> Läsaren finner, att min argumentation just hvilar på en
"objectiv, fast constaterad regel." Dervid "påpekar" hr L., att
mina ord endast uttrycka en "subjectiv" uppfattning.
"Påpekarens" ifver förleder honom här, som på de flesta ställen, att
hugga i sten. — Om de ställen, som jag här ej omnämnt, får
jag hänvisa till Textkr. Anm., hvarest hr L:s argument äro
tillräckligt bemötta; och bör hr L. deraf, att jag icke här upptagit
åtskilliga ställen till ny behandling, icke draga annan slutsats,
än att hans "påpekningar" äro alltför puerila för att vidare
bemötas.
Hr L. antyder i slutet af sin bok, att hans
lärjungeförhållande till mig icke förpligtat honom till någon erkänsla och
att öfver detsamma endast ett fåtal kan döma, samt att han
med lugn underkastar sig deras dom. Härmed behöfver dock
ej hr L. besvära sina vänner, utan det är alldeles nog om han
låter sitt eget samvete döma i den saken. Väl har jag förr
trott mig ega skäl till det antagandet, att hr L. möjligen ansett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
