Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 62
Laute in der Hdschr. eine reiche Fundgrube fur die altnordische
Grammatik ist. Hier ist es auch das erste Mal, dass ein auf
dem Gebiete der deutschen Philologie bewährtes System auf dem
der nordischen angewendet worden ist, und wir haben nui zu hoffen,
dass dieses Nachfolge finde" ock ". . . einer umfassenden
altislän-dischen Grammatik . . ., zu der yorliegendes Werk ein Baustein ist
und bleiben wird". - 108. 17 får jag be profässor W. om ursäkt för
min ogrundade misstanke, att han med leiþ skulle hava menat
parti-sipium av leiþa. Men därfär stäHer jag mig äj vänligare till hans
ändringsförslag utan anser fortfarande taksten vara bra som den är,
enär leid helt visst är neutr. plur. Att, såsom W. påstår, leid borde
varit mask, plur. på grund av det 2 rader senare följande ovarør
kan jag äj medje, ty dessa båda ord höra ju äj ens till samma sats.
Skulle någon nödvändigt vilja ha samma jenus på båda ställen,
ligger det naturligtvis mycket närmare till hands att anse
förkortningstecknet för er uteglömt vid d i leid än att, såsom W. föreslår,
ändra leid till leiþ. Så vitt jag förstår, är þa advärb med tämporal
betydelse ock korrelat till er vér erom áþr övar er. W:s
ändringsförslag är omöjligt även därför, att äfter ett J5á leiþ = eo modo"
borde den beroende satsen varit inledd med at ock icke med er. -
114. 11 yttrar sig W. åter ijän på ett märkvärdigt förbehållsaiut
sätt ock säger "rettorn kan förklaras annorlunda än såsom genom
skriffel tillkommet och bör följaktligen icke ändras". Då jag
ty värr äj kan inse, vad W. härmed åsyftar, måste jag avstå från
att bemöta invändningen. - 115. 13 vågar jag fortfarande påstå,
att de av mig påpekade ställena med IIÍN alldeles tillräckligt
likna det i fråga varande för att sjydda binom mot
ändringsförslag. Det är dess utom av stället i ock för sig klart, att
hinow måste behållas, ty sammanhanget kräver ett hänvisande
pronomen, som starkt framhåller motsatsen till "sa es alldrøge
hafþe viliaN til at gøra þaí werc. heldr allan óvilia 115. 12. -
- 120. ID har jag påstått, att det av skrivaren från fagnaþar
rättade fagnaar står i st. f. fägnar. W. säger "denna mening
är oriktig, enär gen. f agnapar beror af det föregående nýtr* ~.
Denna W:s åsikt vågar jag i min ordning förklara för omöjlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
