Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på profässor Wiséns 'Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uteglömt, låter äj förklara sig, medan däremot skrivfelet En för
Ef mycket väl kan ha sin orsak i det följande hann, fästan detta
är tecknat med förkortning, ty det är äj, såsom W. antyder,
blott av ögat utan även av örat som skrivaren förletts till
skrivfel. – 212.3 har jag först ock främst satt i fråga, om något
jälpvärb värkligen behöver supleras; om denna fråga jfr här
ovan min anm. till 43.21. Vidare har jag påstått, att, om något
värb skall tillsättas, detta bör stå i indikativ ock äj i
konjunktiv. Häremot invänder W. „Conjunctivus är nödvändig här,
emedan här talas om något framdeles skeende, något ännu icke
förverkligadt, och förf. lemnar oafgjordt antingen (huruvida?)
någon har gjort godt eller ondt. En indicativ vore mycket
oväntad här enligt allmänt fornnordiskt språkbruk, och Homilieboken
har inga särskilda syntaktiska egenheter“. Jag skall först
påpeka, att W:s ord äj stödja sig på någon objäktiv, faktiskt
konstaterad regel utan blott uttrycka hans egen subjäktiva
uppfattning. Därnäst skall jag anmärka, att den här i fråga varande
satsens innehåll i förhållande till det närmast
överordnade (oc scolom vér þar fram bera þaz sem vér gerþom
hversem eín) icke är „framdeles skeende“ utan samtidigt äller rent
av förflutet, samt att i StH äfter hvárt sem–eþa äller hvarts
–eþa alltid (33.24, 44.19, 94.31, 107.5, 119.5, 164.34,
178.32, 199.27) följer indikativ. W. antyder slutligen, att se
här skulle vara överhoppat på grund av likhet med föregående
sem, vartill jag skall anmärka, att det visserligen är psykologiskt
förklarligt, att man av två ord som börja lika hoppar över det
förra ocks av två som sluta lika glömmer ute det senare,
men att jag äj kan finna någon rimlig förklaring, varför man
skulle hoppat över det senare av två ord, som börja på
samma sätt.
I det föregående har jag tagit tillbaka mitt ändringsförslag
till 87.32 ock ändrat min uppfattning av 134.21. En del av
W:s invändningar har jag lämnat utan svar, enär de äro rent
subjäktiva meningsyttringar, för vilka anmärkningarna „53.2 Att
lýte skulle vara fem. i Homil., är föga sannolikt“, „98.21 Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
