Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par undersökningar i fornnordisk ljudlära. 55
Knappast behöver tilläggas, att, fastän jag är övertygad om
riktigheten av det nu sagda, jag naturligtvis ingalunda över
huvud vill bestrida det berättigade i att även i bygdemål
med helt modern prägel (men naturligt hällre i dialekter
med ålderdomligare typ) undantagsvis se reflexen av
urgamla former, som gått förlorade även för våra äldre
litera-turspråk.
Till belysning av detta resonnemang skall jag anföra
ett par exempel på äldre och yngre svenska preteritiformer
(med o i roten) av starka verb, i hvilka former jag icke
med Noreen och Ljungstedt kan se uråldriga exempel på
av-ljudsstadiet e : ö, utan som enligt min uppfattning i relativt
sen tid bildats i analogi med andra verbalformer. Så vitt
jag ser, finnes intet bevis för att det först av två grammatici
från 1600-talet anförda boro (av bära) värkligen uttalats
med slutet, ej med öppet o i penultima. Jag antar därför,
att det senare var fallet och ser (i motsats till Noreen, som
direkte sammanställer det med gr. gjcop) i pret. boro (i st.
f. fsv. bäro) en analogi-bildning efter part. borin; jmf. nysv.
buro liksom buren. På samma sätt kan 1600-talets stolo
(av stjäla) hava havt öppet ö-ljud och hava fått detta från
fsv. part. stolin; jmf. nysv. stulo liksom stulen. Om åter det
äldre nysv. stolo havt slutet ö-ljud liksom Moramålets stol
- stolum, så har verbet - och det har varit fallet med
ordet i nämnda mål - fått denna böjning på så sätt, att,
sedan stela brutits till stiåla, man efter fara: för : forum,
täka: tok: tökum etc. etc. bildade stiala : stol: stölum. Så kan
ock Mora-målets skörum, pret. av ett fsv. skiara,
motsvarande nysv. skära, förklaras.
Vid alstrandet av fsv. vrok - vroko och vissa
likartade former har en annan analogi gjort sig gällande. Som
bekant hava åtminstone i de flästa fsv. bygder det genom
i-omljud av a alstrade ljudet sammanfallit med det från sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
