Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Esaias Tegner.
När den nyss omnämnde Ruben af sin hustru ertappas
drucken och känner sig något generad, tilltalar han henne
inställ-samt med /. I Alla Bedlegrannas Spegel (1647) låta de
efter hvarandra uppträdande friarna den onådiga damen få
heta 7, ända till dess de affärdats med en korg; då giva de
alla, hvar efter annan, sin förtrytelse luft i tilltal med du.
I Brasck’s komedi Mars Germaniens Victus (1649) kalla
man och hustru hvarandra för I så länge ömheten varar,
men när Erinnys stiftat ofrid mellan dem, säga båda du, och
de fortsätta därmed ända till dess hustrun "kraifsat" sin man
så duktigt, att han måst taga till bönboken. Då börjar han
åter med I, under det hon fortsätter med du. I Chronanders
skådespel Surge (1647) säger professorn till studenten du,
studenten använder L I Prytz’ Gustaf I:s Comædia (1621)
tilltalar biskop Brask på samma sätt studenten med du;
konungen själv kallar sin kansler för /, denne svarar med
samma ord, men ett du i den senares mun förekom
författaren ej mera omöjligt, än att det en gång, när rimmet så
fordrade, också fick vara med (IV. 4).
Då ni, såsom redan Ihre insett, är uppkommet af I
(såg ni af sågen /, liksom det motsvarande isl. per af
pluraländelsen -p + pron. ér\ hava vi tyska inflytelser att tacka
också för vårt nu allmännaste tilltalsord. Oaktat allt den
sista tidens intresse för "m-reformen" synes ordets historia ännu
icke vara skriven (jfr likväl Rydqvist, Hist. Språkf. 2 s. 40);
i förbigående må därför ett par uppgifter om dess
användning här meddelas. Formen ni gar tillbaka till 1600-talet.
Columbus, som i sin svenska Ordeskötsel (1678) i många stycken
lämpar sitt skrivsätt efter talspråket, nyttjar, såsom Noreen
riktigt påpekat, flera gånger ni. Dock var formen J ännu länge
den allmänna, I Karl Gyllenborgs komedi Svenska Sprätthöken
(1739) är / det vanliga tilltalsordet, blott undantagsvis
träffas ni (med sing.). Upplysande är Sahlstedts anmärkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
