Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyska inflytelser på svenskan. Bl7
sådan. Det inskjutna t bör väl förklaras som parallellt med t
i isl. játa, j åtta ’säga ja’, fsv. jata, jatta, jætta (nysv. ja-k-á),
å., jætte j tidigare möjligen också jate (Kalkar Ordb. IL 432
upptager ett jatelse, som förutsätter denna form). Mera
vågat är att tänka på ett analogislut som d. dutte: t. dutzen
=. d. sætte: t. setzen.
Också för Sverge hava formerna duta och dutta haft
någon betydelse. Rietz känner den förra som ett skånskt
bygdeord, den senare som ett småländskt. Levin Möllers
Ordbok 1745 upptager dutta såsom översättning af det
franska tutoyer. Fyra år senare återgiver likväl Lind
det tyska uttrycket med dua, tua. Efter du(f)zen har tyskan
bildat såväl ett ihr zen som i nyare tid också ett siezen; Lind
har en kopia af det förra i sitt svenska nia. En motsvarighet
till det tyska er zen finnes ock i Sverge: Rietz nämner från
Småland dialektuttrycket hanna ’kalla för han’. - Man kan
väl våga antaga att dua och nia, och alltså i andra hand
även hanna, blivit väckta till liv genom tyska föredömen, om
än visserligen likartade former, kanske i sin ordning
ursprungligen mönster för de tyska, finnas också på romaniskt område;
jfr medeltidslat, tuisare, tibisare, vosare, vobisare, fr. tutoyer,
voussoyer, någon gång vouvoyer. Även nyisländskan har
(efter dansk förebild?) púa af pú och per a af per.
Språkligt viktigare än alla dessa verbala bildningar är
det svenska substantivet hanne, hane ’djur af manligt kön’.
Detta ords historia har icke förut blivit riktigt framställd,
och då den sannolikt i någon mån gar tillbaka till Tyskland,
må den här litet utförligare omtalas.
A. F. Dalin antager att det ifrågavarande hanne, hane
är identiskt med det gamla hane ’tupp’, som alltså skulle ha
utvidgat sin användning utanför det naturliga området;
förmedlingen skulle ha bildats genom sådana ord som
tjäderhane, orrhane. Också Svenska Akademiens Ordlista
sammanför under en artikel hane ’tupp’ och hane ’djur af manligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
