Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Esaias Tegnér.
kön’, hvilket senare ord uppgives "utan etymologisk grund"
också skrivas hanne. Rydqvist II. 181 lämnar oafgjort om
hane j hanne beror på pron. han eller på substant. hane
’tupp’, och anser att i hvarje fall formen hane är riktigare
än hanne; därjämte meddelas att formen med enkelt n kan
följas tillbaka till midten af förra århundradet.
Den senare uppgiften kan svårligen vara riktig. Den
beror förmodligen på samma misstag som redan Dalin
begått, då han anför Spegels auktoritet för formen hane. Det
är sant att Spegel upptager blott denna form, men han
angiver icke för den betydelsen ’manligt djur’, utan blott
betydelsen "tup".
När Spegel 1712 utgav sitt Glossarium Sueo-gothicum,
kände han måhända ännu hvarken hane eller hanne i den
förstnämnda betydelsen. Första gången jag träffat detta ord
är i Serenii ordbok 1734, där det engelska male oversattes med
hanne, skrivet med två n. Lind nämner det 1749 och
skriver det på samma sätt. Dock var tydligen ännu vid midten
af 1700-talet detta uttryck föga bekant. I stället för en
hanne (eller hane) sade man då gärna en han. Lind
upptager också denna form i sitt svensk-tyska lexikon, och att
den för honom varit den normala, visar sig däraf att han i
sin tysk-svenska ordbok översatt Männlein blott med han.
Ensamt denna form upptages också i Juslenii finska ordbok
och i Levin Möllers franska, båda af 1745. Ännu Ihre
känner 1769 blott formen hann ’masculus’, som han ställer
under pron. han och bestämt skiljer från hane ’gallus’.
Otvivelaktigt har Ihre riktigt uppfattat saken. Redan
den uppenbara parallellismen mellan en han(n)e och en hona
visar att det förstnämnda ordet lika väl som det senare bör
föras till prominalstammen. Ännu sedan formen hona var
i fullt bruk, kvarstod han som dess maskulina
motsvarighet. Ihre upptager hona som femininum till hann, och även
Lind hopställer "han och hona". Blott skenbar än den in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
