Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 ’ Esaias Tegner.
är steget längre, än vid första påseendet kanske synes, till
enstämmigt sade man (omöjligt en man). Kanske skulle steget
hos oss lika litet blivit uttaget som i engelskan och många
andra språk, om ej tyskan, där utvecklingen försiggått
århundraden tidigare, räckt sin hand till stöd. När alltså
Hälsingelagens förord befinnes skriva mæp lagh skal man land byggia, så
är det ej obefogat att tänka på tyska inflytelser. Den äldre,
mera nationella formen för samma sats hava vi i
Upplandslagens land skulu mæp lagJiwn byggices, hvarmed nära
överensstämmer det forndanska mceth logh skal land bygiæs i
K. Valdemar II:s Jydske Lov.
Det vore emellertid att gå för långt, om någon ansåge
pron. man såsom rent af ett tyskt lånord. Det utvecklades hos
oss på en tid, då de tyska inflytelserna ännu uteslutande
kommo från lågtyska munarter. Och i dessa heter man
oftare men än man. Tyskans roll kan alltså i detta som i
så många andra fall endast ha bestått däri, att den inympat
en i någon mån främmande betydelse på ett inhemskt ord.
De som uttryck af förvåning nyttjade satserna ser man
på, Mr man på uppfattas nu såsom frågor, innehållande pron.
man. Från början är likväl man här den tyska partikeln
man ’bara’, ’ändå7, och verbet har stått i imperativ. Man sade
ännu för några årtionden sedan se man på; och får man
tro lexikografernas efter Weste afskrivna uppgifter,
bibehåller sig denna form än i dag. I Skånes allmogemål har
man kvar den tyska partikeln, utbildad med det i många
fall från lågtyskan stammande adverbiala -s; jfr alls, nyss,
inalles, överens osv.
En användt med betydelsen man har delvis utvecklat sin
betydelse på samma väg som detta ord. Ehuru icke blott de
skandinaviska och tyska språken, utan även engelskan
nyttjar en på detta sätt, är likväl uttrycket ej forngermaniskt.
En granskning af nordens medeltidsspråk visar att en som
indefmitum i dem har t. o. m. svagare fäste än man. Forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
