Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Tyska inflytelser på svenskan. Forts. fr. s. 166 (Esaias Tegnér)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyska inflytelser på svenskan. 341
norskan och isländskan använda icke einn på sådant sätt;
icke häller känner Schlyter något exempel därpå från våra
svenska medeltidslagar. Söderwalls Ordbok upptager några
fall, men intet äldre än följande från Karlskrönikan (midten
af 1400-talet):
Än är bätre at en tigher
än mena onth then han goth sigher (v. 4840-1.)
Ordet han i den senare satsen visar att en här ännu blott
till hälften är indefinit pronomen; det motsvarar snarare en
man än man.
I Tyskland är en vanligt som indefinitum och ersätter
i vissa trakter (t. ex. i Mark Brandenburg, Bergh. IL 479)
alldeles man. I Luthers bibel omväxla man och ein utan
regel, och vår svenska text synes troget ha följt den tyska.
Betecknande är t. ex. Es. 17. 5, 6: såsom när en insamlade
sädh . . . såsom när en inbärgde ax . . . såsom när man
rister ett oljeträ. Jfr också Es. 3. 6, 9. 3. HV. 8. 7, l Sam.
9. 9, ÖB. 14. 23 osv. Enom som dat. och man som nom.
har vår bibel ÖB. 15. 23: thet är en o m glädie att man
honom skäliga svarar - allt efter Luthers es ist einem eine
Freude, wo man ihm richtig antwortet. Man bör väl under
dessa förhållanden anse att en, likaväl som man, i väsentlig
mån fått sin pronominella användning från tyskan.
Överensstämmelsen mellan svenskan och danskan antyder också
att vägen, som vanligt, delvis gått över Danmark.
Ordet enhvar behandlas tämligen knapphändigt af
Rydqvist IL 516. Han synes ej vid detta ord ha tänkt på
främmande inflytelser och har ej häller förklarat, hvarför
ordet nu hos oss har en helt annan betydelse än det förr
egde i Norden. Ursprungligen betydde det ’någon’, och denna
betydelse står ännu kvar i norskans enhvar och i
nyisländ-skans einhver. På svensk botten finner man denna betydelse
endast i den äldre Västgötalagen, och dess tillvaro där lämnar
ett godt bevis för Kocks upptäckt (Studier i Fornsv. Ljud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
