Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till äldre Västgötalagens takstkritik. 389
Ordbog, s. 494) lar nämligen fornnorskan äga fårmen
ock så länge ordets etymon är obekant, är det därför
försiktigast att antaga, det fsv. m(í)orpre är en i viss mån annan
ordbildning än m(í)orpe, ehuru därmed liktydigt.
Besynnerlig är i alla händelser fårmen m(i)ærþre med sitt bevarade
-rpr-, i stället för vilket man, enligt vad åvan utvecklats,
väntar sig -rr-. På samma sätt repe jämte repre.
4) Sar. Mai. 3, 1.
Danski ök norin æghu løtær etc. antas av Otman vara
skrivfel för Danskær ök noræn, ett tydligtvis alltför djärvt
antagande. Collin-Schlyter ock Rydqvist godtjänna norin
såsom en bifårm till det för övrigt i fornsvenskan brukliga
nor een j nor en. Men häremot talar först ock främst den
omständigheten, att i så fall ett adjektiv i bestämd farm (äller
möjligen nom. pluralis m. i obestämd farm) skulle jenom
ok vara förbundet med ett annat dylikt i obestämd farm
(ock singularis), en högst besynnerlig ock på andra håll
väl icke uppvisad konstruksjon. Vidare blir det svårt, att
icke säga omöjligt, att förklara, huru norin fått sin i-vokal.
Av norcen skall nämligen, då andra stavelsen i detta
ursprungligen sammansatta ord mister sin starka biton, uppstå
noren (såsom y. VGL. har) på samma sätt som t. e. hærra,
cdlar ’, hænne o. a. erhålla i obetonad ställning bifårmerna her,
ellar, henne o. s. v. Men ett på detta sätt uppkåmmet e
Övergår icke till i *), vilket däremot är den i obetonad sta-
*) Häremot strider icke, att jämte horaþ(e), hæræþ(e) förekåmma både
hær(r)edh(e) ock hær(r)idh(e), se Söderwalls ordbok. Hæraþ är, såsom senast
Falk (Arkiv IV, 358) antagit, en sammansättning av hær (isl. herr) ock raþ.
Av de germanska stammarna häri- ock ræða- (got. reda-} erhålles vid
huvudbetoning av sednare sammansättningsleden ett urnord. *liarirä’ða, varav
*harrä’& (utan omjud i första stavelsen, såsom isl. Hara’ldr, fsv. runstenars
Earu’lfR, Brunu’lfR mot isl. He’rjulfr, Bry’njulfr), vidare *førä’<f med
förenkling av rr fore huvudbetonad vokal (jfr fsv.brølø’p jämte brø’llop o. d.) Härav
det fsv. haraþj som både i ä. VGL. ock andra fsv. urkunder uppträder. Om
däremot första sammansättningsleden hade huvudtonen, ock den sednare så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
