Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bidrag till äldre Västgötalagens täkstkritik (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pers. sg. ursprungligen tillkåmmande, fårmen, av samma art
som Björketorpstenens bariutiþ bryter, got. briutid, -iþ o. s. v.
Detta antagande synes mig så mycket sannolikare, som samma
fårm av samma värb träffas även i fornislänskan. Stockh.
Homiliebok har nämligen (Wiséns upplaga s. 164, rad 28)
Sva geriþ guþ iafnan, där man äfter min mening icke bör
med Wisén (anf. st. not 6) emendera geriþ till gerir. Att
den isl. ock fsv. medio-passiva ändelsen -z troligen
förutsätter just dylika aktiva fårmer på -ð (således t. ex´. bøtiz av
bøtið + ss[1], är redan påpekat av Brate, Äldre Västm.-lagens
ljudlära, s. 64 f. - En annan, men äfter min mening vida
mindre tilltalande, utväg vore att anta fsv. gærid, isl. geriþ
ha uppkåmmit av gærir jenom disimilatsjon, på samma sätt
som enligt Bugge (Arkiv II, 241 f.) isl. hrøðe, hrøðaz, fno.
Friðikr, Þryðikr, nyisl. freðinn m. m. skola vara uppkåmna
av resp. hrøre o. s. v.[2] Fallen äro emellertid, som synes,
icke fullt likartade, då ju r i gærir tillhör ändelsen ock
dessutom uppstått av R (z; jfr dåck nyisl. freðinn).
Adolf Noreen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
