Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Axel Kock.
(’ögat’), även træædh (’trädet7 865) etc. Slutligen några
gånger -ed: bened (82), maled (part.), skibed. Den växlande
skrivningen med -edhj -ed och -eth (jämte -et) visar, att vid denna
tid i fråga varande ändelses slutkonsonant icke längre var i,
utan att detta övergått till en frikativa (sannolikt p,
möjligen d).
Undantag härifrån utgöra ord med frikativan ef
eller gh omedelbart fore ändelsen -et. Alla dylika
ord skrivas nämligen alltid med -et (ej med -eth, -edh
eller -ed): li(j)dhet (171; 229; 260; 586; 592 bis; 1178), ædhet
(269; 576), biddhet (’bitet’; 531), bijdliet (’bitet’; 1190),
mø-ghet (628; 711; 735 bis; 878; 1069), formøghet (595; 1032),
noghet (717), eghet (462; 710; 800); även begghet (’beckig’
638). (Obs. särskilt t. ex. ordspråket nr 576 med æbleth,
giffweth men ædhef). Detta konstanta undantag kan
naturligtvis ej bero på något slags ortografisk nyck utan stöd i
uttalet, utan liksom i en fsv. skrift övergången -t ;> -p ej
genomförts i radhit, forbudhit etc., så har icke häller i den
dialekt av fd., som 1506 års upplaga av Peder Laale
representerar, slutljudande -t i ändelsen övergått till frikativa i
lidhet etc. Och orsaken är naturligtvis även här språkets
dissimilatoriska tendens. Men i fd. vållar ej blott (såsom i
den fsv. urkunden) ett föregående d1 utan ock ett föregående
gh bevarandet av slutljudande -t: møghet etc. *). Det
gemensamma för gh- och ^-ljuden är endast bådas frikativa
natur, men denna egenskap är tillräcklig för att vålla
dissi-milation: man ville undvika två efter hvarandra följande
fri-kativor och bibehöll därför det slutljudande i-ljudet.
Vår ljudlag belyser ett annat förhållande. Under det
att de av äldre i, k i rotstavelsen utvecklade d, g redan un-
*) Måhända har dock även i den fsv. hskr. gh havt samma värkan; i
så fall förklaras det i mina Undersökningar s. 3 anförda undantaget eg hit
med -t. Detta fsv. exempel står dock åtminstone tillsvidare så isolerat, att
jag ej vågar anse det bevisande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
