Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 Axel Kock.
så att dissimilation här fakultativt gjort sig gällande. Så
förklaras ock det i flera bygder använda fodermask (så redan vid
medeltidens slut; beläggställe i Söderwalls ordbok) av
fodermarsk *). Jmf. härmed sådana dissimilationer som nysv.
fo(r)-dra, Ma(r)strand) Ma(r)gret (redan i fsv. Macjareta, Bimkr.
I enl. s. 291). Om förlusten av slutljudande -r (= urnord. -R)
genom dissimilation: fsv. bökrena(r\ optarme(r) etc. se Kock
i Tidskr. f. Fil. K R. IX 173 f.
Man plär antaga dissimilation i fsv. mcellom > mællin,
mcellan] isl. vegum, megum > megin på den grund, att orden
börja och sluta på m. Detta är dock icke ett tillräckligt
villkor för dissimilationens inträdande. En ljudövergång,
lik-ställig med mællom ;> mællan, är fsv. bertram ’anthemis
pyre-thrum’ > ler trän (så flera ggr; beläggställen i Söderwalls
ordbok). Då detta ord på tyska har formen (mht. och nht.)
ber(K)tram (lat. pyrethrum), så synes övergången m > n hava
försiggått i Sverge 2). Detta ber trän visar, att även en
annan labial än m utövar dissimilation på -m, men å andra
sidan lära oss de fsv., nysv. fæm, fem och adv. fram (obs. även
ortnamnet Mem, hvars historia jag dock ej känner, samt
sådana ord som bom etc., där likväl under böjningen m kom
i midljud), att villkoret för dissimilationen är icke blott, att
en labial föregår, utan ock att m står i relativt oak-
1) Även frelsiska (Medeltids dikter; jmf. s. 442) kan så förklaras, men i
vissa andra medeltidsskrifter möta någon gång även exempel på -isJca, utan
att dissimilation inträtt, t. ex. dan(d)zsiska (MP, Suso; beläggställen i
Söderwalls ordbok).
2) I nysv. mejram: meyeran (i Variarum rerum vocabula), på 1700-talet
timjam (Serenius): nu timjan har växlingen m : n troligen ej uppstått i Sverge.
Jmf. mht. meigramme: nht. majoran] gr. &vtutctjua: nht. thymian. – Ordet
pilgrim strider ej mot regeln, ty dels har man i äldre språket kunnat
akcen-tuera pelegrim (Kock: Svensk Akcent II 458), dels hava de böjda kasus
pilgrime etc. kunnat vålla bevarandet av m. om, såsom det synes, blott
slutljudande (ej midljudande) m dissimilerades till n. Det blott en gång anträffade
fsv. kardamomom (lat. cardamomum; ex. i Söderwalls ordbok) ’kardemumma’,
biform till det normala Jcardemoma, har -m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
