Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - IV. Till växlingen fn : mn i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 37
den normala fsv. (se Kock: Studier öfver fsv. ljudlära II
311 f.), finner man alltid verbet stcemna, subst. stæmna samt
iæmlange skrivna med mn (m) men däremot verbet næfna
och subst. næfnd alltid med f n: stæmnce (två ggr), stæmt
(två ggr), manathcB stcemnu, fæmtan nattæ stæmnw, fcemtan
nattæ stæmnu (två ggr), stæmnudagh, iæmlangæ (fyra ggr),
icemlangce dagJi - næfnæ, næfnd (subst.; fyra ggr), næfnde
(pl. av næfnd\ sooknæ næfnd, biscops næfnd (fyra ggr),
hæ-rædz næfnd. Andra ord med mn eller f n finnas icke.
Exemplen äro allt för många, för att stavningen ej skulle angiva
uttalet. I det i Svenskt Diplomatarium V under nr 3972
intagna tämligen långa diplomet (från år 1345, hvilken
urkund numera föreligger blott i en av Hadorph gjord avskrift)
är förhållandet detsamma. Här finner man æmpne,
IdrMo-stæmpno men däremot næfnæ, næfnis; part. fornæfnd,
for-næfndom., førnæfndom (tillsamman 4 ggr); subst. Næfnd,
Konungs Næfnden, Konungs næfndinne (tillsamman 4 ggr).
Jag förklarar denna växling f n: mn såsom en art
dissi-milation. Följande regel har tillämpats: i Ijudförbindelsen
tn övergår í till nasalen m, utom då rotvokalen föregås
av en nasal, i hvilket fall 5 kvarstår.
Emellertid har så väl i fornd. som (åtminstone
dialektiskt) i isl. fn övergått till m(ri) i kompositionsleden æm-,
iam-j ehuru fn annars i regeln bibehållits. Schlyters glossar
till Skånelagen (Hadorphska hskr.) har cemfullælikæ,
æmgo-jber, ommikit) omnor, æmvæl ävensom sammansättningen
iamlangi (jmf. isl. iafnlengd och även äldre sv. lialfjæmpnlångé)
men däremot iafnce, iqfnap, iafnapæ ep, næfnæ, ncefnd (subst.),
stafn, och förhållandet är detsamma i Lunds fornd. ordbok,
som skriver m i komposita på æm- och i iamlangi men
annars fn (iafnæ, hæfnd etc.). I företalet till sin upplaga av
Agrip yttrar Dahlerup (s. XIX) om skrivsättet i denna hskr.:
"m bruges for mn (fn) i sammensætninger med j af n:
iam-iamsterkr o. s. v. samt i iamt [l gång], mn = f n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
