- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
36

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken - - IV. Till växlingen fn : mn i de östnordiska språken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Så till vida synes Noreen ansluta sig till min åsikt, som också
han antar,, att -t i skilnat, hovut etc. värkligen återgiver uttalet.
Emellertid är hans nyss nämnda förklaring av i-ljudet i dessa och
dylika ord, enligt min åsikt, icke riktig. Vid frågans bedömmande
måste man erinra sig, att t för äldre dh möter I) dels i
tvåsta-viga ord i många urkunder från senare medeltiden och äldre
nysv. perioden (skilnat, altijt etc.), och detta är alltså det viktigare
fallet av -t för -dh. II) dels även i en s ta viga ord men, så vitt
hittills (av mig i Studier: anf. st.) visats, i något större
utsträckning blott i God. bur. Alltså bör man vid förklaringen av t skilja
mellan dessa olika urkunder. - I) Noreens förklaring av t i de
tvåstaviga hovut etc. är osannolik redan därför, att den relativt
sällsynta gen. svårligen kunnat påvärka de vida brukligare nom.
och ack. Men den motbevisas av följande omständigheter. -
a) Jämte hovut etc. hade man väntat brot (för br ödh) etc., eftersom
gen. borde ha spelat samma roll i en- och føá-staviga ord. Former
sådana som brot (för brödK) hava emellertid ej påvisats såsom
vanliga. - b) Man har t i räknat (part. mask. och fem.) etc. liksom
i hovut etc. Påvärkan från gen. är här omöjlig; och även så
påvärkan från neutr. räknat, då de enstaviga född etc. ej rönt
motsvarande inflytande. - c) Äldriffh: aldrik, (isl.) hi#ig: fsv. liyzék böra
tydligen förklaras liksom hovudh: hovut etc. Men i de oböjliga
partiklarna aldrik, hyzek är påvärkan från gen. utesluten. - d) Så
ock i det samtidigt med hovut etc. mötande adv. altijt (men obs.
såsom enkelt ord tidh). - II) Såsom ex. på ord med -t av -dh i
Cod. bur. anförde jag i Studier anf. st. bland andra även subst.
nöt ’nöd’,, UygJit ’blygd’, dy glit ’dygd’, impf, bot (’bjöd’), döt (adj.,
nom. sg. fem.). I dessa substantiver, som i gen. ha -ar, är
påvärkan från denna kasus omöjlig. Att impf, bot (l och 3 sg.) skulle
fått t från bot (2 sg.; 18, 5) är föga troligt; ännu osannolikare är
det, att nom. sg. fem. döt skulle kunna påvarkas av gen. sg. mask.
och neutr. på en tid, då nom. sg. mask. hette dödher (dödhar).
IV. Till växlingen fn : mn i de östnordiska språken.

Ehuru den samnordiska ljudförbindelsen fin i de flästa
fsv. urkunder övergått till mn, möter i vissa en växling
mellan det äldre fn och det yngre mn. Jag skall här söka
visa, att denna växling åtminstone i vissa skrifter eger rum
enligt en bestämd regel, något som hittills ej blivit iakttaget,
och sedan skall jag något avhandla ljudutvecklingen i de
nordiska språkens kompositionsled iam- (iafn-).

I det till oss komna fragmentet av Smålandslagen, som
även i vissa andra avseenden har egenheter, som avvika från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free