Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - X. Fsv. och fgutn. böjningsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 55
Lucidor), emedan man uppfattade sammanställningen såsom
ett ord (Kock: Svensk akcent II 389). Som bekant
utelemnas även i isl. n i gen. pl. ej blott i sådana ord som stiarna
utan ock i sådana som lilja (så att gen. pl. heter t. ex.
stiarna, lilja i motsats till kirkna^ Wimmer: Fornnordisk
formlära § 71), och för övrigt är av flera ord denna
kasus icke påvisad. Átt den normala gen. pl. av fsv. tiældra
hette tiældra (ej tiældrná), framgår av tiældræ mællum (VGrL.
II U. 5; Forn. 11 i huvudkodex), och tiældru mællum
behöver alltså ej hava rönt påvärkan från gen. sg. Säkerligen
ej häller karimi millcen, ty om gen. pl. av karina hetat
*ka-rinna, har w-ljudet i denna ytterligt sällsynta förrn utan
tvivel förkortats genom påvärkan av alla de andra formerna
av ordet med kort n. Då man nu hade tiældru mcellum,
karinu millæn med en form för subst., hvilken överensstämde
med gen. sg., var det naturligt att man av *kirknu mællum
(gen. pl. vanligen kirkna), *laghsaghnu mællum (huruvida
någon gen. pl. laghsagh(ri)a finnes av detta ord, är mig
obekant) bildade Inrkiu m.j laghsaghu m. För övrigt är det
naturligtvis möjligt, att bakom t. ex. kirkiu mællum ej
något *kirknu mællum funnits, eftersom låneordet kirkia är
relativt ungt i språket. Men i så fall har kirkiu mællum
bildats i analogi med tiældru mællum etc., dvs. efter fraser, i
hvilka urspr, inhemska ord ingå. Förklaringen av uttrycken
blir därigenom blott i ringa mån modifierad.
Sådana sammanställningar som VI viku dagJi^ åtta milo
væg, ærta akræ æller böno æller römna innehålla ej, såsom
Söderwall: De svenska kasusformerna under medeltiden s. 15
antog (numera torde S. själv ej längre hysa denna mening),
någon gen. pl. på -u (o), utan de äro att uppfatta såsom
komposita, hvilka delvis i överensstämmelse med så många
andra dylika antagit "bindevokalen" o (u). Som bekant hava
de nordiska språken dylik "bindevokaP i en massa komposita,
ehuru dessas första sammansättningsled såsom simplex ej an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
