Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - X. Fsv. och fgutn. böjningsformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Axel Kock.
vändes som feminin o^-stam, t. vzAsv.fango-maw, gözlo-eþer,
köpo-iorp etc. (flera dylika exempel hos Piehl: Tidskrift for
Filologi K R. V 280 f.). I överensstämmelse med dylika
samt efter fsv. viku-dagher (jmf. ock isl. viku-fpr, -gamall,
-munr, -stafr etc.) har man bildat siax-viku-dagher. På
liknande sätt äro atta-milo-väg, böno-aker Sitt uppfatta 1).
2. Den fgutn. ocli fsv. komparativ-ändelsen -rin, -arin.
Fgutn. har merendels komparativer på -in, när intet
subst. följer efter (t. ex. uela tueir vm epa flairin
"samråda två eller flera"), men däremot alltid på -?’, när
komparativen står såsom attribut framför substantivet (flairi
garpa etc.; Söderberg: Forngutnisk ljudlära 43). Hvad
fastlandets fornsvenska angår, så brukas, så vitt hittills blivit
iakttaget, komparativen på -in under den älsta tiden (dvs. i
landskapslagar) blott adverbiellt, t. ex. thiklaren (’oftare’;
SML.), uiþarin (ÖGL.); först senare möta även adjektiviskt
brukade komparativer på -4n: mz beskaren dödh (Birg.;
jmf. Rydqvist II 449). Ännu under den äldre ny sv.
perioden finner man komparativer på -en, t. ex. lettaren (Gustav
Iis Nya Test. Mt. 14 s. 1), dårar en (samma skrift),
kunno-gharen (Ol. Petri’s Svenska krönika 238). Det är alltså först
småningom, som komparativerna på -in få den relativt
utbredda användning, som de ega under den senare fsv.
perioden, och vid förklaringen av formen har man att utgå: från
dess användning i fgutniskan och i de fsv. landskapslagarna.
Jag antar därför, att t. ex. det fgutn. flairin i uttrycket
uela tueir vm epa flairin är en sammansmältning av flairi och
*) Det i SML. M. 22, 3 mötande til kirkiu ök clostra bör översättas "till
kyrka (ej kyrkor) och kloster", och Jcirkiu är här en vanlig gen. sg. - Det
vanliga hcelgJiodomber^ pl. hælghodomar, med o förklaras närmast därav, att
ordet är en juxtaposition (isl. heilagr domr\ som särskilt ofta brukas i pl.:
hælgJio domar, hælgho döma etc. (med adj. i bestämd form) sammansmälte till
hælghodoma(r) etc. Anslutning till sådana komposita som kirkiobalker,
fango-man etc. har sedan stadgat o. "Bindevokalen" i hælgJiodagJier kan förklaras
väsentligen på samma sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
