Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredr. Tamm: Anmälan av Söderwall: Ordbok öfver Svenska medeltidsspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 Fredr. Tamm.
den i allmänhet följda regeln; arfra adj. skrives utan r, men
simplex f r ar; brefskrifvare med f v för v är kanske blott
korrekturfel. Det ord som motsvarar nysv. hån, och som är lånat av
mit. hon, upptages i formen hon-, då det citeras i formen haan,
och då ordet i nysvenskan ända från reformationstiden skrives
med å (aa), har läsaren all anledning att söka en uppslagsform
lian, som emellertid icke finnes, förmodligen af det teoretiska
skälet, att ordet icke uppkommit av ett äldre fsv. han med
långt a. Skulle det icke i ett sådant fall varit lämpligt att
beteckna å-ljudet med ett särskilt tecken, vare sig aa eller å,
som då skulle upptagits jämsides med a, på samma sätt som th
och dh skrivas jämsides med þ?
I afseende på ordningen mellan homografa ord följer förf.
ingen fast regel. Särskilt märkes, att ingen hänsyn tages tiil
ursprungligen olika vokalkvantitet; ibland, såsom t. ex. vid de
homografa orden gata f., forvita v., fulhet f., står det ord som
har ursprungligen kort vokal, fore det som har gammal lång
vokal; ibland är ordningen omvänd, såsom vid de båda orden
fora f.; de tre orden ar äro så ordnade, att först kommer ar
n. "år", sedan ar n. "ärr77 (med kort a och långt r\ slutligen
ar f. 77åra77. Ibland stå verb fore homografa substantiv, t. ex.
verben apa, fylsJca, hörsämia fore de feminina subst. apa, fylslta,
hörsämia, ibland tvärtom, t. ex. böra f. fore böra v., hosta f.
fore hosta v., o. s. v.
Att sammansatta ord, hvilkas första led bildas af
böjningsformer, upptagas i samma artiklar som de enkla ord, till hvilka
de höra, kan som regel vara lämpligt med hänsyn tiJl
rumsbesparingen. Men kanske hade det varit skäligt, att sådana
ord, hvilkas bildningssätt är mindre tydligt, såsom t. ex. de
under adj. gul och dödher ställda gula sot, dodha Jciöt och dödha
nätla, upptagits i egna artiklar, lika väl som de analogt
bildade Jcalda sot, Jcalda siuke, Jcalda pis icke finnas under adj.
Jcalder, utan på sin egen plats.
Biformer, som i väsentlig mån avvika från
huvudformerna, finner man i regeln upptagna på sina egna ställen i
ordboken med hänvisning till huvudformerna. Dock torde
större fullständighet i detta fall ofta varit önskvärd. Rec. vill
nämna åtskilliga uppslagsord, hvilkas biformer, här upptagna i
parentes, gärna kunde hava upptagits även på sin plats i
ordboken :
afstadhJcoma (astadhJcoma); alin (aln); alman (almen: denna
form uttalades troligen ibland ined slutet e, t. ex. i uttrycket
almena almogen; jfr da. almeen, hörande till samma stam som
sv. gemen och menig); art (aråh); beläglia (belagha)-, bespredha
(bespridha: väl egentligen ett annat verb, jfr m ht. spriten st. v.);
bethorva (betör ffuas); biJcare (beghare och bägare); biläte (beläte,
beläte)-, blanda och blandning (blenda och blandning; jfr. äldre da.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
