Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theodor Hjelmqvist: Några anmärkningar till en vers i Heimskringla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286 Theodor Hjelmqvist.
gercti–––-, rauä hann í nýju, nauta blóSi" och Fornaldarsögur
1,413: "er hun rauS hprginn" etc.
Hvad åter betydelsen af hprgrjóftr angår, synes mig denna
på det starkaste tala för den föreslagna ändringen. Hakon
Ladejarl var, som bekant, en ifrig hedning och bekämpade med
all magt den unga kristendomen. Det heter om honom (Saga
Olafs Tryggvasonar kap. 16), att han utfärdade påbud kring
hela sitt rike, "at menn skyldu halda upp höfum ok blótum". Det
är också ej minst som nationalreligionens återupprättare och
främjare, som jarlen af Einarr Skálaglam förhärligas i Vellekla.
Meel lika stor rätt som hans mägtige motståndare Olof,
Tryggvason af skalden Hallfrectr kunde kallas "hprgbrjotr" (Oláfsdrápa,
str. 3, Wiséns upplaga), med lika stor rätt kunde Håkon sjelf,
den ifrige blotmannen, af Þorleifr erhålla benämningen
"hprg-rjóctr".
Halfstrofens konstruktion och tolkning blifva, om den
föreslagna emendationen iakttages, följande: ;>HQrgrjoSr! vitum hvergi
jarl fremra þér und måna ferli; fólk-Kánar runur hefir hafizk
af gunni" = Du, som med blod färgar olferaltaren (Håkon)! vi
känna ingenstädes under månens bana (himlen) en jarl, som
är för mer än du; kampgudinnans träd (krigaren, se
Thorkels-sons anf. afh. s. 60) har fått ära i striden.
Lund den 26 Febr. 1889.
Tillägg.
Sedan ofvanstående skrifvits, har jag uppmärksammat., att
en variant till den behandlade versraden förekommer i
Flatö-boken (I, 239). Den lyder:
Hakoni vitum vér hvergi.
Vid första ögonkastet tyckes denna läsart gifva en fullt
regelbunden vers och sålunda göra hvarje emendation öfverflödig.
Om man närmare granskar densamma, torde dock dess
regelbundenhet visa sig mera skenbar än verklig. Först och främst
kan man anmärka den ovanliga upplösningen (vitum) i andra
taktens höjning (af typen A), hvilken åtminstone i Sieverts
exempelsamling (Paul und Braune, Beiträge V, 468 ff.) saknar
motstycke. Vidare kan med afseende på assonansen anmärkas,,
att man genom Flatöbokens läsart erhåller så kalladt "náhent",
hvilken metriska egendomlighet, bestående deri, att de båda
assonerande stafvelserna stå omedelbart bredvid hvarandra,
visserligen, enligt Snorre, kan förekomma, i verser af
fyrstafvig-hetsschemat (se Snorra Edda, Þorleifr Jónssons upplaga s.
226) men i "dróttkvætt" torde vara ytterligt sällsynt. Uti hela
exempelsamlingen i Skáldskaparmál (så väl som i "Carmina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
