Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theodor Hjelmqvist: Några anmärkningar till en vers i Heimskringla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några anmärkningar till en vers i Heimskringla.
Den för sina många förtjenstfulla tolkningar och
emendatio-ner till norröna skalde visor bekante rektor J. Thorkelsson har
uti sin intressanta afhandling "Bemerkninger til nogle Steder i
Versene i Heimskringla" (i "Oversigt over det Kongelige Danske
Videnskabernes Selskabs Forhandlinger" för 1884) s. 59 sökt
emendera första versen i en af Þorleifr Rauctfeldarson författad
strof, hvilkens första hälft lyder på följande sätt (Saga Olafs
Tryggvasonar, kap. 56):
Hakon! vitum hvergi,
hafizk hefir runnr af gunni,
fremra jarl und ferli,
folk rånar, þér måna.
Thorkelsson anmärker med rätta, att den första versraden
sannolikt är korrumperad, enär den saknar assonans. Den
emendation, som han med en viss tvekan föreslår, lider
emellertid af det felet, att den, i sin ordning, ej gifver en regelrätt
drottqväden vers. Han insätter "hgrga" i st. f. Hákon, men
har ej uppmärksammat, att versraden då blir en stafvelse för
liten, då ju enligt Sievers bekanta, i skaldepoesien strängt
iakttagna regel (se Sievers, Proben einer metrischen Herstellung
der Eddalieder s. 8) andra taktens höjning (i typen A) endast i
det fall förkortas, att föregående stafvelse uppbär en biton.
Vill man bevara den Thorkelssonska ändringen, måste man
alltså tillfoga en stafvelse t. ex. den suffigerade negationen -a
efter vitum. Genom detta tillägg skulle meningen förblifva
oförändrad (se Lund, Oldnordisk Ordføjningslære s. 444), på samma
gång som versraden bragtes till full öfverensstämmelse med de
metriska lagarne.
Då man emellertid enligt detta emendationsförslag ej
erhåller något mot textens "Hakon" svarande tilltalsord 1. "ávarp",
en omständighet, som synes mig misstänkt, vågar jag föreslå
att i st. f. hprga insätta Jigrgrjoctr = offerstenens rodfärgare, genom
hvil ken ändring det intetsägande -a blefve opåkalladt.
Hprg-rjóctr är visserligen eljest ej på visadt, men eger, hvad dess bildning
angår, fullkomliga stöd, å ena sidan i en sådan form som
hprg-brjotr=destYUGi>OT ararum (Lex. Poet. s. 380), å andra sidan i de
mångfaldiga sammansättningarna med -rjóSr (oddrjoår, yrrjoftr
etc. Lex. Poet. s. 666). Flera bland dessa (bprJcrjoffr, Iroddrjoctr
etc.) förekomma endast på ett ställe i literaturen; de skulle
alltså ytterst lätt kunnat drabbas af hprgrjóftr’s öde. Vidare
märkes, att uttrycket "rjoäa h#rg" ej är ovanligt; det påträffas
t. ex. Hyndluljóð: str. 10 (Grundtvigs uppl.): "Hørg hann mér
AßKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VI, NY FÖLJD II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
