Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 Adolf Noreen.
f ht. waso tårva; ågs. wrong: got. wahs (av *wanha-} vrång;
mht. recholter: wecholter enbuske; ägs. wrixl:i&\. wxl, fht.
wehsal väksling; ågs. wreccean: weccean, isl. vekia väcka; da.
vrimle: t. wimmeln vimla, m. m. som man väl i allmännhet
icke bör med Kluge i Pauls Grundriss I, 333 sammanblanda
med fall sådana som lat. f r ang o : sskr. bhanájmi, fir. bongaim
m. fl., om vilkas förklaring se min Urgerm. judlära § 49,
B, 2 ock § 50, B, II ock III samt anm. 5, b. Däremot äro
sådana fall att föra hit som gr. fQ^yvv/mi: fáyvvfÅi "jag
bryter", om värkligen dessa ord äro etymolågiskt
sammanhängande, ett antagande som ju förefaller högst sannolikt.
Liksom vissa trakter av Norden hava att uppvisa den
nu omnämda utvecklingen från wr till V, så äga vissa
näj-der att förete en likartad övergång i fråga om förbindelsen
rw, något som är lätt begripligt, då dess beståndsdelar äro
alldeles desamma som de i wr ingående. Hit hör (jfr min
kårtfattade framställning i Pauls Grundriss, artickeln
Geschichte der nordischen sprachen, § 82, 4, b) till att börja
med det svenska medeltidsnamnet Tolf, Tholf m. m.
Namnet fortlever ännu, om också icke synnerligen vanligt, ock
det asosieras numera med räkneordet 12, så att man
stundom tilldelar just 12:te barnet i en familj detta namn, om
det är mantjön. Att detta beror på en fålketymolågi, är
emellertid tydligt av ordets gamla stavning med iA, ännu
äldre p: Tholf j polf(r). De älsta sitaten hava -øø-, t. e. Sv.
Dipl. III, 459, Adam av Bremen ock Reichenauer
necrolo-gium, där namnet skrives Zool/ äller Zuolf, se (Dansk)
An-tiquarisk tidsskrift 1843-45, s. 74. Under vikingatiden hette
det sålunda póolfr. Det är tydligen uppkåmmet af
*J3or-wolfr, där rw blev w, som sedan på vanligt sätt bårtföll fore
o; ock sålunda är det en bifårm till porolfr, den farm
namnet fick i de näjder, där judlagen rw>w icke jällde. Dennas
ålder kunna vi med ledning av namnet polfr ganska eksakt
bestämma. Den kan icke vara "urnordisk", d. v. s. icke syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
