- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
326

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326 Adolf Noreen.

flex, sammansatt av den första vokalens huvudton ock den
biton, som tillkåm den andra vokalen (ock en gång sjyddat
denna för synkopen). Alltså kunde här ingen
konsonantfördubbling inträda, äfter vad åvan utvecklats.

Yända vi oss däräfter till de två- äller flerstaviga
orden, så är att märka, det dessa sakna de nödiga
förutsättningarna för judlagens tillämpning, i händelse de äfter den
huvudtoniga stavelsen äga en bitonig. I detta fall inträder
nämligen mellan de båda aksänterna ett exspiratsjonsminimum,
som tager sin början mot slutet av den långa huvudtoniga
vokalen (vilken sålunda blir "schwach geschnitten") ock kann
sträcka sig över den följande konsonanten. Däremot äga ord
med vad Kock kallar "akc. l" de nödiga betingelserna, ock
judlagen känn inträda 1); jfr motsättningen i nysvenskan
mellan trägård (gård av trä) ock tråggård (= da. kave), tretal
ock tråtti, tjåring ock tjårr(i)ng (där bristen på biton
slutligen lett till synkope), tobak ock tobaak m. m.; jfr ock da.
génnem (fsv. genom), sv. dial. ö’vver (fsv. yvir) o. d., där den
en gång befintliga bitonen tidigt försvunnit i följd av ordens
proklitiska användning (se Gesch. d. nord. spr. § 52, III, 2).
Av enkla ord med dylik aksäntuering funnos emellertid vid
den fornnordiska literaturens bejynnelse nästan inga kvar,
emedan de allra flästa just på grund av densamma
synkope-rat den obetonade stavelsens vokal (anf. st. § 48), ock bland
de få återstående (anf. st. § 52, III) finnes knappt något
säkert fall, där övriga betingelser för judlagens inträdande
(lång vok. + en kons.) föreligga. Ett sådant fall skulle vara
preterita av typen fsv. såpe, böþe (bildade utan "bindevokaP)?
där ursprungligen en väksling förelåg inom paradigmet
mellan farmer med ock utan biton, motsvarande de fordna får-

1) Eesp. lång konsonant äfter lång vokal (sedan förkårtad) bibehållas.
Härijenom begränsas den judlag, jag i min skrift "Om behandlingen af lång
vokal &e." uppställt (jfr numera den fårmulering, jag i Gesch. d. nord. spr. §
167, a jivit åt densamma), ock flera av dess "undantag" förklaras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free