- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjätte Bandet. Ny följd. Andra Bandet. 1890 /
327

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några fornnordiska judlagar. 327

merna med resp. ändelse- ock rot-betoning. Men just denna
väksling mellan de båda aksäntueringssätten ("ake. 2" ock
"akc. l") ledde tidigt till en utjämning till förmån för
det vanligaste aksäntueringssättet. Fsv. sådde, lödde (för
äldre sajbe, löpe) kunna möjligen tålkas såsom beroende på
en utjämning i motsatt riktning, men häremot talar dels den
omständigheten, att dessa farmer äro så unga (visa sig först
äfter 1350), dels att dd här känn hava uppstått på analågisk
väg (jfr Arkiv III, 333). Däremot höra säkert hit
komparativer sådana som isl. færre, smérre *), fsv. miørre, där biton
än i dag saknas på grund därav, att komparativen alltifrån
indoeuropeisk tid havt huvudtonen på rotstavelsen (jfr gr.
KQsööcov till KQaTi)$, tiáööov till Ta%{)$ 2), got. juhiza till
juggs m. m.). Här skulle emellertid konsonantfördubblingen
inträda även i följd av konsonantens sammanstötande med
den långa vokalen jenom synkope av en mellanliggande
obetonad (jfr åvan), såsom förhållandet är i några andra fall:
jen. sg. f., dat. sg. f. ock jen. pl. av typen grárrar, grárre,
grárra; de osynkoperade pronominalfårmerna peirrar, peirre,
peirra (jfr got. pizos, pizai, pizé, pizo) förklaras osökt jenom
antagande av analågi från adjektivböjningen (grárrar o. s. v.),
som ju sednare även griper pessar, -se, -sa ock ombildar
dessa farmer till resp. pessar (r)ar, -(r)e, -(r)a. Likaså förstås
lätt, att den osynkoperade komparativen isl. fleire känn i fsv.
stundom ha fårmen flerre (jämte flere) i analågi med
motsättningsordet færre. Även övriga, möjligen förekåmmande,
fall, där i ett osynkoperat tvåstavigt ord dubbelkonsonant

*) Man väntar sig ock *ørre "yngre" jämte øre. Men då detta ord är så
ytterst sällsynt, beror det väl blått på en tillfällighet, att endast den sednare
fårmen träffats, under det att de mycket vanliga fær(r)e, smær(r)e helt
naturligt ha lätt för att uppvisa dubbelfårmer. Det känn till ock med hända, att
øre utträngdes av yngre, innan det hann att utvecklas till *ørre.

2) I Gresch. d. nord. spr. § 52, III har äfter koräkturläsningens
avslutande insmugit sig de baråcka tryckfelen fiQaruc;, råGGtov för resp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1890/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free