Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adolf Noreen: Några fornnordiska judlagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 Adolf Noreen.
(i UL.; yngre hdskr. ha assceté), antingen stående för
judlags-enligt *hassete (se Gesch. d. nord. spr. § 127, b, /?) = isl.
ha-sete (jfr fsv. gros-sote, drot-sæté) på grund av anslutning till
simplex ock andra ord på -sæte; äller också, vilket synes
mig sannolikare, står fårmen judlagsenligt för *M-sate
(bildat såsom fsv. drot-sate, undir-sate) med vanlig övergång av
a till æ i obetonad stavelse. Att ord på -scete, -såte kunde
förlora bitonen på sednare sammansättningsleden, framgår av
utvecklingen av ordet drot-sæte, -såte, som sednare
synkoperades till droføte (varav vidare drotzt enligt Gesch. d. nord.
spr. § 150, c). - I någon mån osäkert torde vara, om Ygl. I
qviggrind hör hit (jfr qvi, isl. Jcvfy ty den i Vgl. II
före-kåmmande skrivningen qvipgrind väcker en förmodan, eitt gg
skulle bero på asimilatsjon av ðg såsom i fsv. slagga (stapga),
nøgga (nøpga\ vreggas (vrepgas), nysv. fragga (jfr. fsv.
fra-dha\ bruggum (brudgum), glögg (.-glödga) m. m. Men detta
är föga sannolikt, enär ordet då ryckes ur sammanhang med
det dåck ögonsjenligen besläktade kvi ock i stället blir
ety-molågiskt oförklarat. Fastmer har man väl att tänka sig det
qvipgrind är en falskt etymolågiserande skrivning, framkallad
därav, att man åfta skrev stapga (med anslutning till
stapu-gher\ nøpga (äfter nøp^ nøpogher) o. s. v., även då man
uttalade staggcij nøgga o. s. v. Däremot hör nog fsv.
an(n)ø-pogher (aflast med nn, se Rydq. II, 387; IY, 350 ock 455
not; V, 252) icke hit, träts isl. á-nauðegr. Ty dels är det
icke rimligt att antaga, det stavelsen -naufr- varit obetonad;
dels har annøpogJier för längesedan nöjaktigt förklarats så,
att partickelfårmen an (urnord. ana på Möjebrostenen i
motsats mot isl. aj urnord. an på Tjurköbrakteaten) här bevarats
i en sammansättning, varför isl. ánaufregr antingen beror på
anslutning till (resp. ny sammansättning med) den andra
fårmen (á) äller också uppkåmmit av annauðegr på grund av
huvudtonens läge på andra sammansättningsleden (jfr analåga
eksämpel i Gesch. d. nord. spr. § 79), i vilket sednare fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
