Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 1. Substantiverade adjektiv, particip och småord samt därmed sammanhängande företeelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 1. Substantiverade adjektiv, particip och småord
samt därmed sammanhängande företeelser.
A) adjektiv.
Den Benfeyska s. k. participialteorin, framstäld i Kuhns Zeitschr.
IX. 81 ff., enligt hvilken alla substantiv skulle leda sitt ursprung
ur adjektiv, hvilkas yttersta grund vore - genom förmedling af
participium - 3 pers. plur. af verben, har väl med rätta utdömts
af kritiken, se t. ex. Zimmer, Die nominalsuff. a und a s. 7 ff., men
med en behörig - visserligen genomgripande - inskränkning
innehåller åsikten likväl en sanning. Hvad som blef bestämmande för
urindoeuropéen, då han skulle benämna ett föremål, var
naturligtvis icke "substansen" hos detsamma, utan en dess egenskap, som
särskilt afficierade honom, hvilken egenskap lika sällan var någon
för föremålet absolut väsentlig, sorn detta är fallet med t. ex. de
växter, som den ovetenskapliga allmogen ger namn (efter färg,
smak o. s. v,. 1). Det är ju icke något utmärkande för vargen till
skilnad från andra rofdjur, att han söndersliter sitt rof; men då
detta djurs grymhet var det karaktärsdrag, som bäst talade till
vildens starkaste drift, själfuppehållelsen, blef den vid ett visst
tillfälle en persons bestärnningsgrimd att beteckna detsamma. Ur
ett sådant tillfälligt användande af ett ord uppstod med lätthet ett
traditionelt, då fortfarande just den nämda egenskapen var den,
med hvilken urmänniskan fick göra bekantskap. Då sedan detta
så uppkomna substantiv öfverlefvat sina släktingar eller dess
inneboende betydelse af en eller annan anledning fördunklats, har
naturfolkets fordran på konkrescens framkallat ett annat mera
begripligt namn. - Så har man ungefär - i största korthet
antydt - att tänka sig orsaken till den förstärkning ur adjektiverna
(partic.), som den substantivisk a klassen på alla stadier af språkets
utveckling erhållit, hvarvid gamla, så att säga, urblekta Subst,
lemnat plats åt adj., hvilka förut ofta uppträdt vid deras sida att
uttrycka någon dem tillhörig egenskap.
I ofvanstående ligger ock förklaringen till det förhållandet,
att i isl. de flästa substantiverade adjektiv förekomma i det
poetiska språkbruket. Samma sinne för det "påtagliga", som är ett
utmärkande drag hos naturfolken, kännetecknar poesin, hvilken
naturligtvis målar lifligare, då den t. ex. ur det kongregat af
föreställningar, som framkallas af ordet "himmel", afskiljer en i ögonen
fallande och talar om "det blå" o. d.
Från de nordiska språken har jag samlat följande ord, hvilka
äro eller med skäl kunna anses vara substantiverade adjektiv:
*) Af ofvanstående framgår, att den gamla tydningen af sskrit. manas
’människa1 ur }/man ’tänka1 är ohållbar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
