Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Hellquist: Nominalbildning.
här haft den funktion att uttrycka tillhörighet, i hvilken den, som
vi få se, visat sig synnerligen värksam. Som primärsuffix har
ja-afledningen, så vidt man vet, danat blott verbal adjektiv med
betydelse af part. fut. pass. eller part. nec. (se bl. a. Brugmann Grundr.
II. 116 1), och därfär äro tvifvelaktiga ord, som man på grund af
omljud i rotstavelsen skulle anse som hithörande, hälst att föra till
ursprungliga i-stammar. Ett sådant är isl. tyr m. ’blanksäj, lyra;
lyrtorsk’ <C urgerm. *liuh-i-# till g. Vleuh 2) lysa’ bildadt som 1.
ovis o. a.
II. sekundära bildningar.
Utvecklingen har i isl. varit analog med den af suff. -are d. v. s.
från denominatift till deverbatift. Det första lagret utgöres af ord
af typen Mimer : hjalmr, det andra af typen letåer : subst. leid och
v. letåa, det tredje af typen pryder: v. pryåa, som vid sidan af
sig icke har något ljudlikt subst. Ex.-samling se Sutterlin a. s.,
hvartill må läggas af till första lagret hörande: isl. ßrar pl. ’män’
< urg. firl\<jö8: got. fairJiwus ’lif’ (isl. fjpr, fjprg), ni$r (pl. -jur)
<C ie. *ne(p)tio : nefe - se bl. a. Brugmann Grundr. II. 128. Som øylcr
’lastdjur’ synbarligen med Vgf* är att föra till ett *auJc ’ök’ ~ f ht.
Joh (för hvilken etymologi det af Evald Liden härmed sammanstälda
øykt f. ’eg. afselningstid’ synnerligen starkt talar), har äfven här -
såsom i de båda föreg. ex. - om nu ordet är att fatta som en
jÆ-stam, suif. funktionen att uttrycka ’Versehensein,
Zugehörigkeit’. Sannolikt bör hit vidare föras isl. seggr = ägs. sec% ’man’
: abstr. sågo (t. ex. fht. saga) liksom t. ex. myråer : mor S; det
är nämligen att märka, det isl. seggr enl. Vgf. eg. tycks ha bet.
’budbärare’ (jfr härmed sp. lånordet sayon ’Gerichtsdiener’ Kluge
Et. Wb. Sage); ljudligt stämmer det annars som bekant
förträffligt till 1. soc-i-u-s, i hvilket fall det vore att betrakta som en
primärbildning. - Af adjeldiv afledda äro: giller ’örn’: gjallr, hgsver
Varg’ : Jipss båda. poet., anf. af Falk a. afh. s. 30. Osäkert är
gem-ler (: gamall^}) det likbetydande isl. gamle för Noreen Urg. judl. s.
100 till isl. gammr.
Se f. ö. Falk a. s., till hvilkens samling jag på sin höjd skulle
kunna lägga några obetydande eller osäkra ex., hvadan vi öfvergå
till bildningarna på -ner, dem S. blott i förbigående och Falk icke
behandlar:
árflogner ’corvus’: fljúga (liksom
nedanstående ord med lat. öfversättning
hämtadt från Eg.).
durner ’nanus’. Jfr Durinn.
dvalner ’qui moratur1. Jfr Dvalinn.
falhófner ’equus’ : hófr.
fJQlner ’Oden’.
fjosner ’servus’ ’.fjös.
gjglner ’a fish1 Ygf. Jfr g j’pinar m.
pl. ’gälar’.
gripner ’gigas’ : gripa. Jfr gripr.
gullner n. pr. Helg. Hund. I. 43
(Bugges uppl.).
1) Såsom alldeles afgjordt må emellertid ej detta betraktas: se Brugmann
G-rundriss II s. 118 (anm. 1), s. 124 (anm. 3).
2) På grund af artens silfvergrå färg. Jfr sv. glys-torsk, isl. lysa, no.
lysing m. fl. namn på närstående torskarter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
