Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 29
traktas som en ^’o-stam. Det är som bekant = 1. ac-ie-s, och
de lat. «^-bildningarna hafva af Danielsson Om de ie. fem. st. på
-l s. 24 ff. identifierats med de ie. stammarne på -£-, (jfr t. ex. L
s-ie-s, s-i-mus), hvarom senare Brugmann Grundr. II. s. 313 ff.
Ordet är alltså till sin bildning närmast att jämföra med de
under a) behandlade. - Elfr f. hör ej häller hit såsom varande
$-stam = 1. Albis Bugge Ark. II. 209. Jfr édr ’äjder’ a). Vidare
har en r-stam kommit att hamna i de isl. ^ø-stammarnes sköte:
isl. édr f. ~ ägs. édr e f. ’ådra’ Joh. Schmidt Die pluralbild, s.
198. - Isl. my~kr har ock biformen myke såsom de abstr. fyllr -
f ylle, helgr -helge, om hvilka se J. Schmidt Die pluralbild, s. 72.
I sammanhang härmed har jag att behandla två intressanta
ord, som också föras till de långstafviga ^o-stammarne: herdr f.
’skuldra’, festr f. ’band’. Dessa ord, som rent formellt tyckas
förhålla sig till resp. adj. harar och fastr som røydr : raudr (se
ofvan) och grøy: grár (se nedan), anser jag vara nordiska kvarlefvor
af den dem ursprungligen tillkommande flexionen som fem. till
ad-jektiviska w-stammar, resp. hardus (== got.; f ht. herti såsom ^’a-stam
Braune Gr. § 251) och *fastus (fht. festi Br. a. st.). Vid min
förklaring af dessa ord följer jag och tillämpar särskildt J. Schmidts
utredning af nominativformen ylgr s. 72.
Fem. till adjektiviska w-stammar hafva (Brugmann Grundr. II.
315. J. Schmidt anf. st.) antingen varit identiska med mask., såsom
got. nom. fem. sg. liar dus, eller bildade med det omtalade
motions-suffixet -l v got. *hardi (= lit. Icarti), got. stam hard-jð- (= lit.
Jcarcgiö-), till hvilken de oblika kasus bildats i got.; fht. uppvisar
äfven i nom. mask. (herti, festi) samma formation, och i isl. ha vi
den enligt mitt förmenande i dat. sg. herde = got. hardjai, ack.
sg. herde = got. hardja samt hela pl. till nom. her dr, festr för *herde
och *feste, hvilken regelrätta nom. fæste (Sdw.) förekommer i fsv.
dels som fem. och dels som neutr. Denna isl. nom. är antingen
att förklara som en anslutning till de redan förefintliga typerna
gyltr, ylgr (<c *ylger enl. J. S:s förklaring < -£s, alltså tillhörande
hans s. k. I klass, en anslutning, som var helt naturlig, då öfriga
kasus voro till ändelsen identiska), eller tillhöra dessa
substantive-rade adj. just samma "I kl." på -Is (såsom lat. suävls ~ sskr. svädvi),
då nom. herdr får - analogt med S:s förklaring af ylgr - anses
stå för *herder på grund af anslutning till de adjektiviska fem,
i-stammarne (t. ex. got. hrains <C *hraini-s = sskr. åreni Kern K.
Z. XXII. 554). - Såsom en med herdr, festr analog bildning
fattar jag äfven isl. gørve f. ’dräkt’, fem. till adj., part. gprr, som är
en w-stam enl. Noreen Sv. Landsm. I. 692.
Det kunde emellertid hafva tyckts tillräckligt, att för förklaringen
af festr j herdr helt enkelt hänvisats till Schmidts af ylgr’, men det
kan måhända för S:s teori vara af någon vikt att visa, det denna
anslutning i nom. sing, till ^-stammarne just skett i ett par
adjektiv, som sedan substantiverats. Man vet annars just ingen anled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
