Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 41
för formens skull lika väl kunna vara afledda af nom. som verb,
varder betydelsen afgörande: Uøyte t. ex. betyder ’blötande’, är
alltså ej afledt af blaut r, utan af v. Nøyta, och tvärtom øyäe
’egenskapen att vara öde’, är alltså ej att närmast föra till øySa ’öd-sla’,
utan till auSr. Häraf följer, att orden af typen øyfte äro
ursprung-ligare bildningar, än de af typen bløyte (hvilken omständighet bl. a.
talar mot lämpligheten af att kalla bløyte primär, men øySe
sekundär afledning 1). Hit höra:
nisl. bløyte n. ’blötande’ : lløyta Vgf.
isl. fygle n. ’fågelfångst7; äfven f. : fygla Fr.2
fiske n. ’fiske’; oftast f. : fiska Fr.2
fyige n. ’hjälp, understöd’ -.fylgja Fr.2 Pd.: fylgfy fylgja.
f yr se n. ’forsande1 t. ex. hvit-fyrse] osäkert; : f yr sa Vgf.
gil dr e n. ’utläggande af en snara’ : gil dr a Vgf.
skynde n. ’hast’, upptaget af Vgf., är med all säkerhet att stryka: det
förekommer näml. endast såsom första led i smns. och är att uppfatta såsom
sendimatf o. d. : alltså verbalt.
Nsv. bygge, gifte, tycke o. d. äro nya bildningar af samma art
till resp. bygga, giftas, tycka-, från diall. t. ex. yste, ysta o. a.
Dessa deverbativa abstrakta äro alltså täml. sällsynta. På -an
finnas några. Betydligt talrikare äro dock verbalabstr. på -ön,
hvilka till formen sammanfalla med infinitiven af de verb, hvarpå
de bildats - se § 3.
§ 3. Bildningar på -jan, »jon jämte parallella lager af
an-, øn-stammar.
A. I motsats mot Sutterlin (se s. 74.) säger sig Falk P. B. B.
XIV. 3 icke tillerkänna suff. -jan, -Jón primärbildande funktion.
Ehuruväl bildningar sådana som t. ex. got. brunjô, garunjo, som
äro att jämställa med våra under A. behandlade, tyckas mig ega
fullt så primär prägel som de motsvarande n-stammarna brune 2),
rune, är det kanske också försiktigast att anta, det denna
afledning uppstått genom rø-utvidgning af ja-, jo- och ?-stammar och
sedermera, då en själfständig suffixgestalt -jan, -jon uppkommit,
uteslutande användts i den sekundära ordbildningens tjänst.
Följande ord förefalla emellertid som primära, och de
behandlas här särskilt, emedan de i alla händelser bilda för sig en grupp
af nomina agentis (instrumentaler) och abstrakta. Äfven om de
med Falk böra fattas som denominativa, härledes nämligen större
delen af dem ur verbalabstrakta på -i, och suffixet är sålunda här
närmast -an, -ön. Redan Schlüter Germania XXI. 375 framhåller f. ö.,
att bildningar såsom *skutjan, *slagjan, *Jcuzjan äro sekundära till
fht. SCU8, slaga, cliuri - detta gentemot Osthoff, som Eorschun-
1) Jfr t. ex. got. hrainein- ’Ueinheit’ och got. Tiraineini- ’Reinigung’-
2) Jfr däremot nybildningarna got. brinnô ’feber’ och heitô ’feber1 (~ isL
Ute).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
