Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 Hellquist: Nominalbildning.
isl. ful g a ’tunnt täcke’ Fr.2 : got. filhan (hvartill ock fole ’tjufgods’, fela
’skjul’ - se nedan - och ett tredje nom. ag. fáir, om hvilket Tamm Ark.
II. 348), hvifta ’vindu’ Fr.2 : hvifta l), loka ’regel’ Fr.2 : luka (eller utbildning
af lok), röka "hvirfvelvind’ Vgf. : rjúka, stifta ’sticka’ ansluter sig till
Í-SQ-rien, jfr däremot stjake Fr.1 : ty. stechen, ffris. steka (aor. presens), svifta
’vapen’ Vgf. : svifta, viJca : vikja, jfr dock da. uge.
fsv. bruþtugha eg. ’brudförerska’ : got. tiuhan Bugge N. T. f. F. N. E.
III. 260., y. fsv. kornuta däremot väl lån af mlgt. kornute.
sv. diall. *säga ’rägnmoln’ Vörå. Freudenthal ss. 125. 186 (jfr § 20. 1)
anser jag bildadt på svaga stadiet af ]/ för siga ’droppa, sakta framsippra’
(se under y)2); säga (<: *segön), isl. sege (se under y) : isl. sige = sv. släde :
fsv. sliþi = gsv. späne : fsv. spini o. m. a.
Med dessa bildningar vore de under A) behandlade ubyrja, erfilytia etc.
närmast att jämföra, om de ej äro utbildningar af verbalabstrakta på -i-.
2) på presensstadiet3):
isl. spóe ’fogelsläktet numenius’ : germ. spöwan Noreen N. T. f. F. N. R.
IV. 37., fsv. micelte eg. Men smältande, upplösande’ : germ. *(s)méltan. Pd.:
isl. milte n. § 2; skave ’hyfvel’ Var. : v. skava.
ock aflägsnas som ex. på urgamla w-stammar och väl äfven som representant
för det bitoniga |. Det är, som jag tror, direkt afledt af ett ord = isl. sig’
’ormslå’ (<T *slanho), med hvilket Noreen Urg. judl. s. 114 sammanställer
detsamma. [Denna o-stam är bildad på starka stadiet af l/ f ö? v. slingan
såsom o-stammarna: stpng (f ht. stänga) : \/ för sting’an, sp g ’såg’ : \/’sek, taug
’rep’ : g. J/^teuh, flaug : g. l/^fleuh, hlaut ’offerblod’ : hljóta, klauf : kljúfa,
kgs ’hop’ : 1. con-ger-ere (Bugge), laut ’dal’, fsv. och diall. løt ’betesmark’ :
luta (~ *ljota, hvaraf som bekant got. Huts}, leift ’väg’ (visserligen pl. leifter,
men jfr bl. a. lappska lajddo, fi. leita Thomsen 91) : lifta, leif ’arf : germ.
Itfan, rauf ’håbl’ : rjufa, sveif : svifa, dreif : drifa, dvpl : dwelan, kvyå~:
kvefta, kvQlf: kwelan, naut ’bruk’ Fr.2 : njóta, reift: rifta, skyll : skella st. v.,
þraut : þrjóta o. s. v.]. Mht. range, fht. scarbo bevisa intet, då deras
härledningar äro obekanta. Bortförklarandet af dessa ex. talar väl mot
Osthoffs uppfattning om lång liqyida sonans, men styrker i sin mån hans teori
om de älsta germ. w-stammarnas bildning. Däremot kan ju germ.
sa^én-(== isl. såge S. s. 49) vara en ’primär’ bildning fullt så säker som någon
annan och förutsätta ett *s9kén.
De ofvan anförda ex. fulga etc. äro till största antalet feminina. Då
den svaga deklinationens feminina form väl måste betraktas som en
urgermansk nybildning, får man anse en del af de här anförda feminina hafva
trädt öfver från den maskulina till den feminina deklinationen (se Falk P.
B. B. XIV. 15) och en del såsom t. ex. bruptugha äro möjligen moverade
maskulina - se B a).
*) i-presens : hvina, om detta med Osthoff G-esch. d. Perf. 496 är ett
n-presens : g. \/Jiwi (ty. wiehern Kluge Et. Wb.).
2) Vöråmålets *sickna ’sjunka’ kan ej efter målets ljudlagar höra till
dalm. *sick ’sänk’, som Freudenthal s. 177 antar (detta sistnämda
sammanhänger nämligen med dalm. *sicka Noreen Ordl. s. 154 = Vöråm. sjunka),
utan måste föras hit : sickna är en kompromissform mällan ett *sikka <:
*si£-n-on och det på samma sätt, fast i yngre tid, bildade Vöråm. segna, sv.
signa (ner o. d.). (Jfr den analoga uppkomsten af isl. teikn Kluge Pauls
Gr. I. 336. Noreen Urg. judl. s. 104). - Hit hör väl äfven det af Ez. s. 560
och Freudenthal ss. 125, 177 anförda seka : v. sega d. s. Vätö (enl.
Schagerström Ordl. s. 64), jfr da. sege ’vara långsam’ (<c -k- eller -g-) : siga =
(Bugge hos Noreen Ordl. s. 176) dalm. steke : sv. stege : stiga o. a.
3) Isl. lett- och málfete äro ingalunda deverbativa, som Sutterlin antar
s. 59, utan, bahuvrihi-komposita (af fet n. ’fjät’) såsom aflima, f rumvaxte (-a)
o. m. a. Äfven háfete finnes i Sn. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
