Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Erdmann: ^/-stammarne.
Redan i gotiskan se vi början till det nämda
sammanfallandet. Feminina på -eini- bilda i pluralis nomin, och
genit. -einos, -eino efter ö-deklinationen i st. f. -*eineis, -*eine\
äfven dat. plur. -einom förekommer en gång. Också med
em-stammarne hafva de redan beröring genom den för både
eini" och em-stammarne lika ack. sing, -ein och äfven
genom gen. plur. -eino. Säkerligen har äfven förekomsten af
åtskilliga eini- och eirø-afledningar af närstående betydelse
vid sidan af hvarandra, såsom *fulleini- och *fullein-j
hau-heini- och hauhein-j veitvodeini- och veitvodein- m. fl., med
tiden i gotiskan, liksom i de andra germanska språken,
medverkat till en assimilation af de ursprungligen skilda
böjnings-skemata. Dock föreligger i got. litteraturen endast ett exempel
på öfvergång af en eim*-stam till em-stammarnes böjning, näml.
i vajamereini- smädande af vajamerjan, som bildar genit.
sing, vajamereins i st. f. -einais (se Braune, Got. Gramm.
§ 93 Anm. 1. § 103 Anm. 1. Kluge, Stammbild. 116. 121.
122).
I de öfriga germanska språken visa sig, såsom är att
vänta, starkare förändringar och vidsträcktare sammanfall.
I fornhögtyskan sammanföllo ^m-stammarne småningom
i böjning med m-stammarne, såsom också en del af
injö-stammarne gjorde (se Braune, Ahd. Gramm. § 212. 213.
211 Anm. 3. von Bahder, Yerbalabstracta p. 60, 89. Kluge,
P.-B:s Beiträge XII, p. 380 följ.).
I fornsaxiskan synas £m’-stammarne också hafva förenat
sig med ^-stammarne; det enda säkra exemplet är fsax.
dopi f. dop,f got. daupeini- (se von Bahder p. 89).
I fornfrisiskan skedde sammanfall mellan ini- och
injö-stammarne (se von Bahder p. 88).
I fornengelskan, där érø-stammarne i väsentlig grad
assimilerats med o-(yø-)stammarne, hafva £m*-stammarne antagit
i^o-stammarnes böjning (se Sievers, Ägs. Gramm.2 § 258).
Dock synas åtminstone ett par ursprungliga £m’-stammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
