Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Hellquist: Nominalbildning.
Någon kunde ytterligare vilja föra dit:
isl. dyrikr ’stoj, larm1 (och dy kr <: *dykkr med assimilation af -nk- *)
Fr.2 : dynr.
skrokr ~ sv. skrik (jfr sv. skria).
traþk(r) ’ställe där många pläga gå’ Fr.1
nyisl. þurkr ’torka’ Vgf.
Rörande dessa ord vill jag emellertid betona, att de äro att
fatta som afledda af resp. v. *dynkja (och *dykkja) och skrékja -
sv. skrika, traþka och þurka (jfr gr. rgvyo)). A priori saknar man
ju anledning att här misstänka tillvaron af någon dylik
gutturalafledning, men härtill kommer dessutom den omständigheten, att
dessa ord låta inrangera sig i den grupp af i § 2 behandlade
bildningar såsom brestr, jarmr, skéllr, smellr (med analog betydelse),
hvilka jag samtliga anser vara unga nydaningar. Såsom dessa
visat sig vara ^-stammar, där i detta fall afgörande kasus uppvisats,
ha äfven såväl dykr som skrékr pluralformer efter i-dekl. - Hvad
nu v. *dynkja, sJcrékja och traþka angår, äro de, synes mig,
intensiva på urg. "(x)-qon af samma art som t. ex. fht. hôrahhôn, isl.
kveinka m. fl. ex., anförda af Kluge Pauls Gr. s. 381. - På samma
sätt är dyntr m. icke försedt med något dentalsuffix, utan
sannolikt nybildning på ett intensivum på -atjan v *dynta.
Af hvad ofvan anförts framgår, att de nordiska språken
uppvisa på -k- afledda såväl speciella som kollektiviska bildningar,
grupper af benämningar på personliga och sakliga konkreta samt
adjektiv(- och? verbal-)abstrakta. Det är likvisst för
verbalbildnin-gen, som det annars tämligen sällsynta suffixet spelar en viktig
rol, företrädesvis såsom danande ur adj. härledda transitiva verb
(ex.-saml. se Vgf. XXIV1. XXXIV2); i nsv. finnas blidka, dyrka
(göra dyr’) - hvilket senare ord man icke med Schagerström Om
ty. låneord med -kt s. 7 får fatta som afledt ur ett subst. dyrk’, ett
suff. -k- i denna användning vore alltför egendomligt - se ofvan
- jämka, samka, sinka (gsv. seen-ka), svalka, torka, ömka, diall.
kalka ’göra kal’ Vörå, f orka, dalm. (om hvilket sistn. se Bugge hos
Noreen Ordl. s. 51). - Anmärkningsvärdt för sin betydelse är sv.
halka, som jag tidigast påträffat hos Spegel, och som där öfversattes
med ’glida på isen’, ej ’göra hal’, som man kunde väntat sig. I
detta verb har man alltså att se en ung iterativbildning af samma
art som j åka, neka, diall. bönka ’enträget bedja’ B,z., silka : sila E/z.
(o. a. ofvan), en art af ordskapelser, där äfvenledes -jfc-suffixet
spelat en viktig roll.
§ 5. Denominativa bildningar på -£-.
Då såväl af Sutterlin a. a. s. 29 ff. som Falk P. B. B. XIV.
87 ff. de nordiska denominativa bildningarna på -l- förbigåtts -
1) Eller föreligger här möjligen yngre bortfall af n? Se Bugge Ant. T. f.
Sv. X. 42 n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
