Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nominalbildning. 167
blegdr m. ’kil’ Fr.2, sv. diall. vanl. bläjde m. Ez. <: *bla(w)w-id-a, hvilket
uppvisar det starka rotstadiet i förhållande till got. bliggwan, fht. bliuwan.
Detta ord är en benämning på värktyg och vi skola se, att äfven de öfriga
ex., som jag funnit, på aflägg af detta bildningssätt, liksom deras
motsvarigheter i de västg. spr. (Kluge N. St. § 99), hafva en instrumental
betydelse.
nådar m. ’stift, liten spik’ <: nad-id-a- - som jag tror - till g. J/^nad
’stinga’, till hvilket ’naar ’huggorm’ med -r-afledning l). Med afs. på formen
jfr pret. gladda <: *glad-ida.
sig dr m. ’lie’. Jfr det af Kluge ’.§ 99 anförda ägs. sigþe f. till l/sek i
1. secare,
þust f. ’slaga’ < *þus-id-o till l/þus, hvaraf þjóstr, þustr, þøysa, þyss.
Paja:
r ef de n. ’påk, staf, spö’ kan icke vara en Ja-utbildning af isl. raftr, r aptr,
hvilken form tyder på ett urg. *raf-ta-z (jfr veftr), då däremot å i ref de
visar tillbaka på, att en vokal framför dentalen här synkoperats. Vi ha här
sålunda en Ja-utbildning af ett *rafdr, bildadt som blegdr, naddr, sigår etc. v
<C *raf-ida- : gr. QOJt-aÄov ’påk’.
På -an-j -ön-:
fsv.: arþa f. ’selpinne’ «dm. L. (Bugge Nord. T. f. F. N. E. III. 258) till ie.
y ar ’foga, fästa’.
isl.: atti m. ’svärd’ <: *at-id-a-n till J/a£, hvaraf etja ägga och kappata f.
’häftig strid’ Fr.2
hadda f. ’en kedja af ringar’ Vgf. till l/^Jcat i 1. cat-ena ’kedja’ v vårt
ord <: *had-id-o-n.
sv. diall.: hudda f. ’skjul, lider’ Halland <r *hud-id-on till g. \/hud -
ie. Jcudh (hvaraf, som bekant, 1. custos), på hvilken nord. hus, ägs. hýdan,
fht. hutta uppkommit.
isl. : hulda f. ’täcke’ <: *hul-id-on Fr.2 till l/hul, hvaraf huld ofvan, isl.
hola ’det döljande’, got. hulundi ~ g. helan, 1. celare.
rudda f. ’grof klubba’ <: *rud-id-on till g. J/rud i ryftja.
varåa f. ’vårdtecken, märke för sjöfarande’ till g. \/ var ’göra
uppmärksam på, var-na\ hvaraf fsax. warôn ’beakta’, isl. verja, sv. varse o. s. v.
Suffixformen -iþ- har, som bekant, växlat med -aþ. Jfr t. ex.
got. mitaps o. a. ex. ofvan. På grund häraf antar jag:
grotte m. ’kvarn’ Eg. <: *grut-ad-an till g. J/grut ’söndersmula, mala’,
hvaraf fsv. grus : *’g?jota = brus : brjota, af samma rot på normalstadiet
grjót, på det starka grautr ’grof liksom braut ’väg’ : brjóta. Med afs. på
formen jfr pret. matta = got. matida. (Till samma rot vidare: gryttr <:
*griut-id-a-2 ’grjótugr’ Fr.2).
hrotte m. ’svärd’ Eg. <; *hrut-aä-an till g. iShrut ’återskalla, gny’, i isl.
hrjóta. - Af grotte, hrotte annat etymon af Bugge Sv. Landsm. IV. 2. 239:
ägs. grindan] isl. hrinda, ägs. hrindanj B. jämför med hrotte ägs. Hrunting.
Om dessa sammanställningar äro riktiga, förhölle sig hrotte : hrindan =
västg. slotten ’glupsk’: got. (fra-)slmdan ’devorare’ (hvilket slotten är att
sammanhålla med västg. glotten med samma bet. och att lägga till de af K. F.
Johansson P. B. B. XIV. 294 ff. anförda fallen med si-, gl-) och såsom ägs.
hunta ’jägare’ : got. hinþan o. a.
lotte m. ’svärd’ poet. <c *lut-ad-an till g. J/lut ’falla’, hvaraf isl. luta.
Jfr lota f. ’anfall’.
skörda f. ’stötta’ <: *skur*ad-on till g. ]SsJcur ’stödja’, hvaraf eng. to
shore ’stötta’, sv. sJcor-sten.
1) Franck Etymologisch Woordenboek der Nederlandsche taal : na dr :
l/ ne ’sno’ (1. neo, ty. nähen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
