Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Kock: Etym. anmärkningar.
vanliga övergången av o till e vid denna tid i stavelser med
levissimus, t. ex. nunnokloster ;> nunnekloster hättobrödher >
hättebrödher, smipiobcelgher ;> smedjebälg etc. (Kock: Svensk
Akcent II, 391).
Emellertid kan e i andra stavelsen av bredhe widh även
lätt förklaras genom analogi-påvärkan, och på liknande sätt
kan bredha widh, och möjligen också bredho widh, tydas. Det
äldre irep vidh har kunnat påvärkas av de ovan nämnda
vanliga sammanställningarna inne widh, uppe w., nipre (nere)
w., framme w., borte w. etc. Som bekant har det gamla
borto mot slutet av medeltiden genom analogi-påvärkan
(anslutning till de talrika adverben på a, se Kock: Svensk
akcent u, 421) erhållit formen borta, och genom ljudlagsenlig
övergång har av borto blivit det hvardagliga borte 1). Det
sällsynta bredha widh har kunnat få sitt a från borta widh,
och till uppkomsten av bredho widh har borto widh
åtminstone kunnat bidraga.
Alltså: jämte har utgått från neutr. iæm(n)t och erhållit
sitt e genoEii analogi-påvärkan. Andra stavelsens e i bredhe
widh beror antingen på formens uppkomst av dat. sg. neutr.
brejþo widh eller ock på ombildning av ett äldre bréfi vip
efter inne vip etc.
hvi(t)vitna, hvetvetna.
Olika förslag hava framställts för att förklara, hvarför
isl. hvetvetna (även hvetvitna) har e i första stavelsen, ehuru
hvat har a. Wimmer: Læsebog2 s. XXIX och Hoffory i
KZ. XXVII, 598 mena, att en assimilation egt rum mel-
*) I flera trakters samtalspråk har i stavelser medlevis o (utomi
ändelsen om) övergått till e (jmf. qwinnor ;> Jcvinner, hålla till go[d]e med något
etc.), liksom denna utveckling försiggått i åtskilliga bygdemål. I
föredragsspråket åter har o i denna ställning bibehållits såsorn slutet eller öppet o
(kvinnor, i godo etc.). Genom utvecklingen o ;> e i ändelsen ön förklaras den
i äldre nysv. förekommande skrivningen lösöron (t. ex. i Serenius1 ordbok) i
st. f. lösören: öron uttalades ören, och lösören skrevs därför lösöron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
