- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
361

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Kvantitet och akcent. 361

gen framhållas, att man här rör sig på en osäker mark, och
att det alltså kan vara fråga endast om mer eller mindre
sannolika teorier, men efter denna allmänna reservation skall jag
framställa några anmärkningar, som synas mig belysa frågan.
Det torde vara tydligt, att i urnordisk tid ord av
formen X w w .. hade andra stavelsen starkare akcentuerad än
den tredje, eftersom av *haitinaR blivit heitinn, av
*haitini-RÖR Jieitinnar etc. *) Detsamma har varit fallet i ord av
formen X - ^ (got augona : fsv. øghon] got. bairaina : fsv. læriri).
Det är tillika självklart att, såsom även av andra framhållits, en
biakcent hvilat på den långa ändelsestavelsen så väl i
*lan-girä > lengrij *haitinai > heitni(r\ *haitiniRoR r> heitinnar etc.
som i de urspr, tvåstaviga *stainöR > isl. stelnar, Erlá >
fsv. lærle etc. Förlusten av ändelsevokalen i *staina,R >
steinn blir fullkomligt analog med den i *haitinai > lieitni(r\
när man besinnar, att i satssammanhanget ultima av *stainaR
ofta eller oftast stod omedelbart fore en stavelse med fortis
eller möjligen semifortis (när *stainan omedelbart
efterföljdes av ett kompositum med fortis på senare
sammansättningsleden av typen *staina-Msa). Den moderna lettiska
ak-centueringen enligt Bielensteins framställning av densamma
i Lettische spräche I, 231 bildar en synnerligen god
parallel till den urnord. Det heter på anf. st.: "Bei
zweisyl-bigen Wörtern hat die zweite sylbe einen bemerklichen
nebenton, wenn sie lang ist; ist sie kurz, ist sie fast tonlos"
(t. ex. ákka "brunn" men akJcá’ [lok.]). "Bei dreisylbigen
Wörtern ist kein sehr bemerklicher nebenton vorhanden, wenn
die beiden nebensylben gleiche (sei es kurze oder lange)
quantität haben -. Wenn aber ja eine der nebensylben
vor der ändern vorwiegt, so ists die erste vor der
zweiten" [t. ex. däwanu, wedduschi]. "Haben die beiden neben-

*) Det vill synas, som om samma akcentuering brukats i ord av formen
X w -, när ultima ej var nasalerad, eftersom (jmf. Noreen i Pauls
Grun-driss I, 452 § 48) en lång onasalerad vokal utan följande konsonant vid
vo-kalförlusteii behandlas såsom en "kort" stavelse (*anþorö ;> annor).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free