Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Beyging sterkra sagnorða í íslensku. Jón Þorkelsson hefir samið». Af Elis Wadstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wadstein: Anmälan. 91
hnjóaa. "Af þessu sagnorSi finst aS eins 3. pers. eintölu í
þátíct: Jmauå og hluttaksorct fortíctar í hvorugkyni: hnoctet". - "I
nýíslensku er til veikfc sagnorS hnjócfa, sem hneigist eptir
a-bey-gingunni".
hnjósa. "Af þessu sagnorSi hefi eg fundict orctmyndirnar hnýss,
(at) hnjósa, hnaus". - "I hinu nýjara máli finst orctmyndin hnýs".
Jfr dåck Carpenter, Grundr. d. neuisl. Gram. § 101,, enligt vilken
i nyisl. alla temafårmer förekåmma.
linyggja ock hnøggva sjiljer förf. åt. Detta är ju också
berättigat, såvida man med mig. Fno. horn. bokens Ijudl. s. 149 not
.2y anser dem uppkåmna ur farmer med olika rotvokalisasjon e ock
a, vilket förf. icke synes jöra. Jag vill dåck här framhålla, att
man kannsje likväl kunde förklara *Jmøggva (inf. är icke belagd) ur
en farm med e-vokal; denna bör visserligen brytas till *hnioggva,
men jenom kontaminasjon med fårrner, i vilka -i- följer, bör så en
i-omjudd fårrn *hniøgg- > hnøgg- uppstå; (jag ser icke, varför äj
^’-omjud likaväl bör uppstå på io som på den andra
brytningsdif-tången ia). Man kåmmer dåck icke ifrån, att här likväl
a-vokali-sasjon också en gång måste ha förekåmmit. Denna bevisas
nämligen av hnoggannde Post. 470. 23, som förf. utan anjivande av
grund anser betyda linøggvannde, men som ju endast kan vara =
hnQggvande, vilken farm även återjes av (det av förf. icke
medtagna) hnaugganda Thorn. 337. 2 (a-vokalisasjonen bevisas även av
nyno. nugga < *(h)npggra). Beträffande hnÖggvim, som förf. anför
från Bp. II. 91.17, känn man däremot vara osäker, om ö betyder g
äller ø, äftersom fårmen är tagen ur en nårmaliserad upplaga. -
Vad nu först *hnyggja (infinit, är icke belagd) angår, så anföras
av förf. följ. dithörande farmer: hnyggr 2 sing. pres. ind. HKr.
560. 5, nogg 3 sing. pret. ind. Þictr. 141. 18, hnvgginn Grimn. 51. 3
ock andra ställen; hneyggr Fris. 203. 17, som förf. för hit, känn
ju dåck endast betyda hnøggr ock hör altså till *hnøggva. I nyisl.
fins endast hnuggin "forknyt, mismodig". - Till (hnöggva, varmed
förf. tydligen åsyftar) *hnøggva anföras följ. farmer: JinÖggvim (se
åvan), hnaugg Thorn. 503. 14 (detta känn ju lika väl föras till
*hnyggja) samt hnoggvannde (varom se åvan). Dessutom
uppkonstruerar förf. ett partic. hnoggenn, men därför bör ju i stället ansättas
hnuggenn; förf. försvarar o jenom hänvisning till hrokken, soklcen,
men den anledning, som i de senare förefinnes för en övergång
u > o (Noreen, Aisl.-an. Gram. § 76. 3), eksisterar äj för hnuggenn.
I nyare isl. har förf. icke funnit detta ord. - Något belägg för
svag böjning meddelar icke förf. Alltså torde de hos Wimmer,
Fnord. forml. s. 112 not 2, ock hos Noreen, Aisl.-an. Gram. § 408
anm. 3, anförda pret. hnygäa ock hnugfta endast härleda sig från
Bgilss. Lex. poet. s. 366 ock Vigfv enligt vilka Fsk. 113. 10 (Bgilss.
oriktigt 116.1) skulle stå nyghfto (enl. Egilss. s. 369 "pro hnugfto"})
vilken uppgift dåck är oriktig. Anf. st. står nämligen hnigctu, ock
då ingen not meddelar, att ändring i taksten här vidtagits (jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
