Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den fornnordiska slutartickelns historia. Af Adolf Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 Noreen: Den fornnord. slutartickeln.
dóttor : dóttor-na = sól: x. Omvänt har t. e. fsv. borghan-ena
rättat sig äfter sol-ena o. d.
c) I nom. ack. pl. m, f. äro isl. negl-ener, menn-ener,
fsv. føtr-eni(r)j myss-ena(r] o. s. v. (se åvan) judlagsenliga.
Emellertid har i isl. mycket tidigt proportsjonen karlar,
ti-&er : karlar-ner, ttåer-nar - fótr, mýss : x, y framkallat
bildningen fotr-ner, myss-nar, under det att i fsv. de
judlagsenliga farmerna till att börja med äro enhärskande ock först
sent bifårmer motsvarande den isl. typen fétr-ner uppträda
(se åvan sid. 142).
Det återstår nu att taga i betraktande den till sin
bildning inträssangtaste ock gåtfullaste av de med artickel
försedda kasus, nämligen dat. pl. Enligt den åvan utvecklade
synkoperingslagen skulle densamma kamma att i alla
para-digm ändas på -um-num (resp. -om-nom). Ett eksämpel
på denna ändelse torde värkligen föreligga i fornsvenskan,
nämligen swenomnom i Bältare-svennernas skrå från början
av 1400-talet (fore 1437), se Klemmings uppl. s. 3; men
denna till utseendet så gammalmodiga farm uppträder så
sent ock står så isolerad - även inom nämda urkund -,
att man är berättigad misstänka felskrivning, snarast för
swenommon, vilken skrivning anträffas några rader forat
(jfr ock hwsbondomon ett par rader senare). Tillvaron av
farmer på -om-nom i fsv. synes mig sålunda åtminstone
tvivelaktig. Att isl. ock fno. äga dylika farmer - om ock
sparsamma - antages visserligen allmännt, men på mycket svaga
grunder. I Stockh. Horn. uppjes förekåmma var sin gång
Jcirkiomnom, ppllomnom, gupspiollomnom, sopomnom, de tre
senare dåck av skrivarna rättade till -onom; likaså i No.
Horn. var sin gång logomnom, logomnum, hundumnum (se L.
Larsson, Studier över den Stockh. Horn., s. 89 not, där det
antas såsom sannolikast, att i alla dessa fall föreligga
skrivfel för -onom). Nu har emellertid E. Wadstein (Fornnorska
Homiliebokens ljudlära, s. 156), med anledning av den teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
