- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Åttonde Bandet. Ny följd. Fjärde Bandet. 1892 /
147

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den fornnordiska slutartickelns historia. Af Adolf Noreen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Noreen: Den fornnord. slutartickeln. 147

jag på akademiska föreläsningar framställt ock nu här
närmare utvecklar, påpekat, att i samtliga de anförda såväl
isl. som fno. eksämplen "m" är uttryckt jenom ett
förkårt-ningstecken, som alltförväl kann vara att rätteligen
åter-jiva med n ock icke såsom hittills sjett med m. I så fall
hade man i nämda farmer eksämpel på en ändelse -onnom
(-unnum). Yare det härmed huru som hälst; något säkert
eksämpel på en ändelse umnum (-omnom) äga vi emellertid
alltså icke i något fornnordiskt språk. Och häri ligger
intet förvånande; ty det jives överhuvud intet enda fall av
fornnord. -mn- mellan tvänne svagtoniga vokaler. Man har
därför all anledning att antaga, det -mn- i dylik ställning
jenom asimilatsjon förändras till antingen -mm- äller -nn-.
Med den förra utvecklingen är att jämföra den urgermanska
asimilatsjonen mn > mm i t. e. fht. stimma, fs. stemma
jämte resp. stimna, stemna "röst", fht. stemmen, isl. stemma,
fsv. stæmma jämte stæmna "dämma" m. m. (se min Urgerm.
judlära § 37,5); jfr ock att fsv. stæmna "sammankamst"
jivit nysv. stämma, sannolikt närmast i de många
sammansättningar, där ordet injick som sednare led (se Rydq. VI, 437)
ock i följd därav förlorat sin huvudton. (Annorlunda Kock,
Nord. tidskr. f. filol. N. R. IX, 154, där han dåck - s.
155 ff. - för andra nysv. ord antar just den asimilatsjon
av mn till mm, som jag anser föreligga i stämma.) Den
sednare utvecklingen (-mn- > -nn-} har däremot paraläller i ägs.
fæsten, fs. fastunnia (jfr got. fastubní) m. fl. ord med sufikset
-unniö- av -*umniö- (i lat. cal-umnia o. d., se Kluge, Nomin.
Stammbild., s. 68) ock troligen i isl.-fsv. hinna jämte det mycket
sällsynta himna (besl. med Mmenn, hamr, gr. K/téÅsfiQov m.
m.), där möjligen asimilatsjonen ävenledes blått då inträtt,
när ordet stod såsom sednare sammansättningsled. - I dat.
pl. best. f. synas nu faktiskt båda utvecklingarna föreligga,
naturligtvis i olika dialäkter, i det att mn > mm tillhör de
östliga ock sydliga, mn > nn däremot de västliga ock nord-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1892/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free