Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till den fornnordiska slutartickelns historia. Af Adolf Noreen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 Noreen: Den fornnord. slutartickeln.
här icke synkoperats, säkerligen just emedan den ägde en
svag biton, en omständighet som även värkat konserverande
på det följande nn.
3. -um(m)in är den i fsv. allmänna ändelsen alltifrån
Upplandslagens älsta handskrift (av år 1300). Vanligen
uppträder den med blått ett -m-, någon gång dåck med -mm-,
t. e. God. Holm. A 49 klædhommenj LB 3 bwhlcommeWj P.
Månsson capitenarommen-s (jen. bildad på dativen), i Stockh.
Jordebok åfta -ömme (för äldre -ommen på samma sätt som
Andirso för -son i Dipl. av 1414, Ændyso Dipl. 1393,
for-uthæ hos P. Månsson; andra dylika fall anföras av Kock,
Arkiv Yl, 32 not Y). Den jängse åsikten, att den fsv.
ändelsen i best. dat. pl. är uppkammen av substantivändelsen
-um + artikeln inum jenom förlust af den sistnämdas
ändelse -um, måste av flera själ vara oriktig. Enligt vad åvan
utvecklats har nämligen -um-inum redan i förliterär tid måst
judlagsenligt bliva -um-num, ock härur känn naturligtvis icke
jenom förlust av det sista -um något -umin uppkamma. Att
återijänn, för att förklara det presumerade uteblivandet i
fornsvenskan av ?:ets synkope, jöra det antagandet, att best.
dat. pl. i fsv. hade andra betoningsförhållanden än dem, som
jällde dels för övriga analågt bildade kasus i fsv., dels för
samma kasus i isl., är både ometodiskt ock djärvt, utan
att, såvitt jag känn se, hava något annat som talar för sig,
än att man på så sätt hade fått en förklaring - sådan den
nu vore - på det gåtfulla i:et. Men om också detta finge
jälla såsom på antytt sätt förklarat, så återstår en lika stor
svårighet, nämligen att je ett antagligt själ, varför artickeln
uppgivit siri ändelse. Ty om man t. e. med Kock (Nord.
tidskr. f. filoL N. R VIII, 302) vill finna orsaken däri,
att den fsv. "språkkänslan fordrade, att de ytterst få former,
som hade trestaviga ändelser, förkortades’7, så kammer man
till följande mer äller mindre betänkliga konsekvänser: 1)
Att den fsv. språkkänslan i detta avseende var olik den isl.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
