Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om y-typen som tecken för ändelsevokaler i Siælinna Tröst. Af Natanael Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III. Konsonant omedelbart föregången af starkt bitonig
vokal har förlängts (åtminstone i sluten stafvelse), äfven då
vokalen var lång. I kortstafviga ord har stark biton på
ändelsen kvarstått till tiden för denna förlängning (efter 1350).
IV. I-ljudet har redan tidigt differentierats, så att l
blef slutet (= i^ i blef öppet (= i2). Denna differentiering
inträffade efter konsonantförlängningen i starkt bitonig
stafvelse (1350), men fore affattandet af S. T. (1430), således
fore eller omkring 1400. I ändelser erhöll naturligtvis i
ljudet i,, då det icke fore denna tid förkortats, hvilket skett
utom genom den nämda konsonant-förlängningen äfven
genom inflytande af svag satsakeent. Dialektiskt icke heller då
rotstafvelsen innehöll t2.
V. Bruket af typen y ger icke vid handen, att i var
långt i ändelser ännu 1430. Snarare tyder kanske den
segrande inflytelsen från rotstafvelsens öppna ?-ljud på att det
redan förkortats äfven i slutljud.
Det väsentligaste innehållet af ofvanstående uppsats har
innevarande termin muntligt meddelats inom härvarande
Nordiska Seminarium. För några rättelser och anvisningar af i
Seminariet deltagande universitetslärare och studenter har jag
att betyga min tacksamhet, och har jag sökt efter bästa
förmåga göra mig dem till godo.
Upsala i April 1891.
Efterskrift. Vid behandlingen af -y i rotstafvelser hade jag bort nämna
hymil(-in) (ofta; ex. 200, 16). Det kan vara -1 genom förlängning i
Mmble-nom etc., det kan äfven vara -y genom en af dessa skenbart oregelbundna
öfvergångar i > y i närheten af labialiserade ljud, mindre troligt är väl att
formen utgår från rotstadiet hum- (jfr. Kluge, Etymol. Ordbok * 143). En
öfvergång af nämda slag ha vi väl i hyrdhomen (377, 4); formen är styrkt
både i dialekter och fsv. urkunder. Dessa former inverka väl då ej på
resultatet. Ett senare antecknat oregelbundet y i ändelse (sundyr 381,10) gör
det väl icke heller. Okt. 1891.
Natanael Beckman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
