Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av 'Der Ljóþaháttr. Eine metrische Untersuchung von Andreas Heusler'. Af Theodor Wisén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der Ljóþaháttr. Eine metrische Untersuchung von Andreas
He u sie r. Abdruck aus den Acta Germanica I, 2. Berlin.
Mayer & Mütter. 1890. - 2 M. 40 pf.
Ofvannämnda skrift utgör en monografi öfver det svåraste
versslag, som förekommer inom den norröna poesien. Om intet annat
af därstädes använda metra hafva åsikterna varit så olikartade; och
de resultat, hvartill föregående undersökningar af ljóðaháttr
kommit, hafva visserligen icke i allt eller ens i det mesta varit
tillfredsställande. Man bör därför vara tacksam för hvarje nytt, på
allvarlig forskning grundadt försök, som kan leda till en riktigare
uppfattning af den svåra versformen, hvilken hittills trotsat de
förklaringsförsök man från olika synpunkter egnat densamma.
Om de »resultat, som tidigare undersökningar i ämnet gifvit,
icke varit tillfredsställande, kunna naturligtvis icke heller de
theorien och methoder, enligt hvilka undersökningarna utförts, anses
hållbara och riktiga. Heusler lemnar i de två första inledande
kapitlen af sin skrift en kortfattad historisk öfversikt af äldre
forskares meningar angående germanska versmått. Hos flere af dessa
forskare träffar man ansatser till en riktig uppfattning af
rhythmi-ska förhållanden, men i allmänhet kunna de endast sägas hafva
lemnat mer eller mindre värdefulla förarbeten till fullständig insikt
i de gamla versformernes natur och väsende. Man undersökte
beskaffenheten af det för versbildning erforderliga språkmaterialet;
nian räknade stafvelsernas antal och bestämde i hvilken ordning
långa och korta, betonade och tonlösa stafvelser följde på
hvarandra, men berörde endast tillfälligtvis det för rhythmen konstitutiva
eller den proportionella anordningen af tidsdelarne och
betoningarna.
Äfven mot Sievers’ allitterationsmetrik riktar Heusler den
anmärkningen, att hon egentligen icke är annat än en språklig
undersökning af rhythinizomenon. Termerne ’lang’, ’kort’, ’betonad’,
’tonlös’ räcka icke till att förklara de rhythmiska företeelserna. Man
kan ej af Sievers’ Schemata se, hvilka rhythmiska kombinationer
uppstå; de Sieverska verstyperne visa endast hvad man har att
läsa, icke huru det bör läsas. Då Sievers t. ex. betecknar visuorSit
mpyo Heimdallar såsom en D-typ: ^ x | -u. x, så får man däraf
ej veta annat, än att på ett ställe står en i språkligt hänseende
kort stafvelse, på ett annat ställe en lång stafvelse, på ett tredje
ställe är stafvelsens språkliga längd utan betydelse för versen. Men
om själfva rhythmens beskaffenhet upplyser oss icke schemat. Om
de tre tecknen w x - skola uttrycka olika tidsvärden, så säger oss
schemat ingenting om deras inbördes förhållande. Man vet t. ex.
ej, orn de förhålla sig som 1:2:4 eller som 1:2:3, eller örn
måhända JL är längre än ^., o. s. v. Man får, med ett ord, på detta
sätt ej någon reda på «allitterations ver sen s egentliga rhythmiska form.
Särskildt har Sievers’ schematisering visat sig otillfredsställande
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI VIII, NY FÖLJD IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
