Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av 'Der Ljóþaháttr. Eine metrische Untersuchung von Andreas Heusler'. Af Theodor Wisén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 Wisén: Anmälan.
vid behandlingen af ljóðaháttr. Förklaringen af långversen (d. ä.
kortversen, enligt Heuslers terminologi), såsom sammansatt af en
gruiidvers och en tillaggsstafvelse, stöder sig onekligen, såsom
Heus-ler säger, på ett "mekaniskt" begrepp och lemnar ingen inblick i
versmåttets organiska utveckling och sammanhang. De vanliga
fem verstyperne (A-E), hvilka Sievers vunnit såsom resultat af
sitt sätt att gruppera rhythmizomenon i andra versmått, räcka ej
till för ljóðaháttr, äfven rned tillägget af typerne F (.L x J.) och
Gr (-. -). Detta visar sig däraf, att ,ett stort antal ljóðaháttr
verser kunna med lika mycket fog inpressas i den ena som den
andra verstyperi, i synnerhet då typerne i ymnigare mått än vanligt
förses med upptakter, upplösningar, utvidgningar och andra
accessoirer, som alldeles bortskymma de ursprungliga Schemata. Men
det bör ock erinras, att Heusler, på samma gång han framhåller
nämnda brister, erkänner Sievers’ stora och obestridliga förtjenster
om den germanska metriken och medgifver, att han genom sin
forskning kommit till många beståndande hufvudresultat, hvilka
icke lära kullkastas men väl kompletteras genom från andra
synpunkter företagna undersökningar af det rhythmiska materialet.
Hos andra författare, såsom Amelung, Paul, Hermann Möller
m. fl., finner man en annan uppfattning af versens natur. Ett
versmått uppstår enligt deras åsikt först därigenom, att
stafvelserna mätas annorlunda än i prosa De framhålla för öfrigt äfven
den sanningen, att hvarken i prosa eller poesi kan stafvelsernas
relativa tidsvärde tillräckligen noggrannt angifvas endast genom
den enkla motsättningen af långa och korta stafvelsen. Desse
forskares hufvudsakliga förtjenst består däri, att de söka framställa
de särskilda versformernes historiska utveckling och icke anse
frågan löst med en rent statistisk beskrifning af desamma. Efter
Möller antager Heusler, att den germanska allitterationspoesiens
kortvers består af två 4/4-takter af formen xXxX xXxX med
stark ictus på första och svagare ictus på den tredje fjärdedelen;
hans närmaste uppgift blir då att inordna Ijoctaháttrverserne i detta
taktschema. Hvarje enkel m öra (x) kan fyllas af en språkligt kort
eller lång stafvelse; en dubbel mora (x X eller x x) kan äfven
ersättas af en språkligt lång stafvelse (j. eller ^_). I stället för
taktens sista mora kan en fjärdedels paus (r) inträda; taktens två
sista moræ kunna ersättas af en dubbelpaus (rr). I dessa takter
kunna alla fjärdedelarne uppbäras af hvar sin stafvelse, eller två
fjärdedelar fyllas af en lång stafvelse; i båda dessa fallen kallas
takten full. Är taktens sista mora ersatt af en paus, kallas
takten klingande; är takten än mera förkortad, så att hans båda
sista fjärdedelar ersättas af en dubbelpaus, uppstår en dämpad
(stumpf) takt. En full takt är t. ex. ung om syne (x x x x),
fagrraii&r (j_ ^_}-} klingande takt rike (_/.xr); dämpad takt miket
(x x rr)> eitt (- rr). En taktfjärdedel kan ock (hvilket fore-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
