Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kort y-ljuå. 61
sitionsleden av lætlynde, skaplynde, ljudförbindelsen nd
övergick till nn i den relativt oakcentuerade senare
kompositionsleden, liksom samma assimilation inträtt t. ex. i ord på
-lændinge (smalændinge > smalænninge etc., Kock: Undersökningar
s. 20 noten). Lynne har alltså fått nn från de anförda
komposita, i hvilka det ingick som senare sammansättningsled.
Utvecklingen fsv. synder > nysv. sönder strider skenbart,
men blott skenbart, emot ^/-ljudets förlängning i
ljudförbindelsen -ynd-] tvärtom bekräftas denna i själva värket av
förhållandet med nysv. sönder. Vid en granskning av Marci
evangelium i Gustav I:s Bibel finner man, att här
väsentligen samma regel tillämpats vid behandlingen av fsv. ^-Ijud
som i nysv. riksspråket (se vidare nedan). Emellertid möter
man syndrat (3 ggr bl. 24 s. 2) men sönderslagne (bl. 25
s. 2), sönder (bl. 31 s. l etc.), och i överensstämmelse
härmed anträffas syndrat Luk. bl. 44 s. 2; l Kor. bl. 103 s. l,
syndrar sigh Luk. bl. 44 s. 2, synåra sigh Ap. bl. 79 s. l
(men söndrat ib. bl. 85 s. 2) trots sönder Joh. bl. 69 s. 2,
Matth. bl 8 s. 2, Luk. bl. 39 s. l, sönderslagne Ebr. bl.
148 s. 2, sönderJiugne ib., sönderbryta Matth. bl. 10 s. 2.
Härav framgår, att (åtminstone dialektiskt) under en viss
period den normala formen för partikeln varit sönder, för
verbet däremot syndra. Jag förklarar detta på så sätt, att
partikeln synder dels hade, dels saknade fortis. När den
uttalades med fortis (t. ex. i uttrycket bryta synder),
förlängdes dess y-ljud; när den saknade fortis (t. ex. i
synder-bryta, synderslághin etc.), förblev y-ljudet kort och övergick
därför till ö (sönder). Verbet syndra är avlett av den fullt
akcentuerade formen synder.
Men den här framhållna förlängningen i riksspråket
av y i ljudförbindelsen -ynd- torde delvis belysa
vokalförlängningen framför nd över huvud eller bör åtminstone tagas
med i räkningen såsom en viktig faktor vid denna
vokalförlängnings bedömmande. Man har varit oviss om, huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
