Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kann man av aksentueringen i islänska handskrifter draga några slutsatser rörande det ekspiratoriska huvudtryckets plats? (Ludvig Larsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Larsson: Aksentueringen i isl. hds.
Filologiska Föreningen härstädes, några iakttagelser av samma
slag, dem jag jort i Stockholmska homilieboken, äldre delen
av cod. AM. 645, 4:o, älsta delen av cod. 1812, 4:o på kgl.
biblioteket i København samt den fornnorska homilieboken ’).
Det var på den tiden min avsikt att som 3:dje del av mina
"Studier över den Stockholmska homilieboken" utje en
fullständig statistisk redojörelse för aksänters förekomst ock
betydelse i de älsta isl. handskrifterna. Då jag numera fruktar,
att dänna plan aldrig blir utförd, meddelar jag här
innehållet av nämda föredrag, utom vad som däri förekom
rörande den fornnorska homilieboken.
Se vi först þa nomina propria av främmande ursprung,
finna vi en jenomgående olikhet med hänsyn till
aksentueringen mällan orden av hebraisk härkomst å ena sidan ock
de latinska äller latiniserade å den andra. Medan de förra
alltid 2) ha aksänten på sista stavelsen, d. v. s. den stavelse
som i hebräiskt uttal hade huvudtonen, ha de senare alltid 2)
aksänten på den av de båda nästsista stavelserna, som enligt
latinskt uttal har huvudtonen. Dänna jenomgående olikhet
jör, att jag icke känn dela dosänt W:s ovisshet om vad
ak-sänterna i dylika ord betyda. Att de, såsom vanligt,
beteckna, att vokalerna de stå över äro långa, ha vi äj
själ att betvivla, men, då orsaken till, att i de hebräiska
namnen sista stavelsens vokal är lång ock i de latinska
vokalen i en av de två nästsista, icke rimligtvis kann vara
någon annan än den, att i dässa ord det ekspiratoriska
huvudtrycket även i islänska bibehållits kvar på just dässa
stavelser, äro således aksänterna i dessa ord tecken för huvud-
r) Av dänna hade min vann biblioteksasistänten Dahlerup i
København lånat mig sitt äksemplar av Ungers upplaga, i vilket han äfter
jämförelse med hds. jort nödiga rättelser.
2) Om de ytterst få undantagen skall jag tala längre fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
