Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Gramm, och etym. unders. 163
bygdemål varp, värpe "sammankastad ris- eller stenhög på
det ställe (vanligen vid vägen), der någon af våda eller genom
drap omkommit" eller möjligen no. verpe "et bekvemt Sted
til at udsætte Fiskevod". Marpy hänvisar kanske på ett äldre
*Markby (jmf. Sv. dipl. N. S. II, 902) eller möjligen *Marhby; jmf.
isl. marr "häst" = ågs. mearh och det norska ortnamnet Hæstby
("gammal och betydlig sätesgård på Finnön i Buknfjord"; Styffe)
och Mærpy med isl. merr, fsv. m<ør""sto" (av *marhiö-).
Sammanställes fsv. brupkomi med dessa ord, så synes
det mig otvivelaktigt, att gumi "man" förändrats till -kumi
(-komi) under påvärkan av en i första kompositionsleden en
gång ingående tonlös konsonant. Nu har som bekant det som
första kompositionsled i brudgum ingående ordet utgått från
stammen brüfri-.(ej brüpi-}] jmf. f ht. brutigomo etc. Men den
tonlösa konsonanten i första kompositionsleden brup- är på annat
sätt lätt förklarlig. I Fsv. ljudlära II, 445 (jmf. ock Arkiv N. F.
II, 35 f.) har jag sökt visa, att i fsv. slutljudande -& i enstaviga
ord dialektiskt övergått till -i, t. ex. nøt subst. "nöd" (av
nauð)j pret. bøt (av biupa; äldre baufr] etc. Utvecklingen
bör naturligtvis så förklaras, att (genom inflytande från den
efter ordet följande pausen) -ð först förlorade stämtonen och
blev -p, hvarefter detta utvecklades till -t. I Arkiv N. F.
IY, 14 noten l antar Bugge, att i pret. bap ð i slutljud
övergått till p, liksom Stentofta-stenens gaf utvecklats ur
*ga$j isl. ßo "flög" ur *flauh <c *flaugh. I överensstämmelse
med dylika ljudutvecklingar har av *brucf efter förlusten av
ändelsevokalen blivit brup med slutljudande tonlös interdental
frikativa. Inflytande från det enkla ordet vållade, att
bruð-gumi alternativt antog uttalsformen brupgumi (med tonlös
interdental frikativa), hvarur sedan brupkumi (brupkomi)
uppstod. Också den bekanta fsv. stavningen giwa (giua) men
gaf j liwa (liua) men lif etc., hvilken delvis återfinnes i
fornnorskan, gar säkerligen tillbaka på en äldre växling i uttalet
mellan betonad och tonlös labial frikativa. Även i runskrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
