Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Kock: Kort ø-ljud.
Kaikar I, 313 misstänker dock, att Syv bildat ordet efter svenskan),
isl. dy r r : fd. nyd, dør, fd. fyrmce och førmce.
Framför den gamla ljudförbindelsen rS kvarstår y, emedan
det förlängts fore ljudutvecklingen y>ø framför r: fd. byrth nyd.
byrd, fd. byrthæ nyd. byrde, fd. skyrth nyd. skýra (föråldr.), nyd.
inhyrdes, myrde; även i fd. liirtlm, hyrfhce nyd. hyrde. Danskan
överensstämmer i detta avseende med språket i Gustav I:s Bibel
(se s. 240 f.). Da. styrke *) och mørk hava samma vokalisation som
motsvarande svenska ord (s. 56 f.). Myrte är ett ungt lån (jrnf.
s. 58) och så även fyrste. Enligt Saaby: Dansk
retskrivningsordbog uttalas i fyr "fura" y såsom kort ø. Om emellertid skriftens
y angiver, att uttalet med ø är helt ungt, så behöver ordet någon
belysning. I fall värkligen isl. fýriskógr "furuskog" hade eller
kunde hava långt 2/-ljud (såsom det uppgives av Oxford-ordboken
och Noreen: Altisl. gr.2 § 111/2), så kan da. fyr "fura" (fyrrébord,
-brænde etc.) förklaras härav. Men då denna uppgift torde vara
osäker (Fritzner2 upptar fyriskógr, och så tryckes ordet även i
Karlamagnus saga s. 326 2), så bör framhållas, att da. fyr kan bero
på tysk påvärkan, jmf. tyska fö(li)re, fu(h)re, och (i Altmark) fur
jämte fÖhre, fohre (Grimm Wb. IV, I, A sp. 425), frisiska füren "av
furu", fürenholt (Doornkaat Koolman).
Exempel på utvecklingen y>0 framför supraden tält 1: fd.
fyl nyd. føl, fd. byliæ nyd. bølge, fd. hyliæ ä. nyd. høige, fd. dylice
nyd. dølge, få.fylghiæ nya. følge (verb), fd. fylghæ nya. følge (subst.),
fd. kylffue och køl/ue, isl. kylna : fd. kølne ävensom fd. sil f, si/lf
nyd. sølv. Framför Id kvarstår y: fd. nyd. byld, styld (nu
föråldrat), hvilket kanske bör så förklaras, att i dessa ord fd. (i
motsats till fsv.; se s. 59) hade dentalt l vid tiden för
ljudövergången y^>ø framför supradentalt 1. Då hos Kalkar bøld
upptages från ett glossar av år 1576, så synes emellertid detta visa, att
i någon trakt byld havt supradentalt l vid tiden för ifrågavarande
ljudutveckling.
Exempel på y > ø framför n äro fd. kyn nyd. køn, fd. skyn
nyd. skøn, isl. dynr : nyd. døn, isl. hlynr (trädet) : nyd. løn, isl.
stynia : äldre nyd. st ø ny e, fd. synice och søniæ, nyd. minie : *mynie
> mønnie (färgämnet), fsv. synnodagher : nyd. søndag, fsv. synnan :
nyd. sønden, fsv. fhynna : nyd. tønde, fsv. synder : nyd. sønder, fd.
bryn nyd. brønd, fd. yngske "ungdom" *ynske ønske (Östnord, och
lat. medelt.-ordspr., da. texten nr 988: B yngsken, A ønskeri).
Framför gammalt nd kvarstår det under en period förlängda
y i t. ex. nyd. synd, skynde, kyndelmesse, ynde (jmf. isl. yndi\
brynde "ild, brand; heftig lidelse" (jmf. isl. brundr "brunst"),
synderlig, fynd, myndig, formynder, flynder, tynder (jämte tønder; jmf.
*) Om uttalet av skriftens ^/-tecken i styrke, dyrke jmf. Broberg: La
langue danoise s. 18, 21.
2) Oxford-ordboken citerar för fyriskógr även EMS. VII, 236, men där
finnes ordet icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
