Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kort y-ljuå. 251
isl. tundr). Då fsv. har kunder "kunnig, känd" med radikalt nd
och isl. kundr jämte kunnr, kynna "göra bekant", kynning
"bekantskap" etc., så kan y i da. kynde "insikt", kynding "bekant",
kyndig, forkynde, kyndskab, hvilka ord kunnat påvärka hvarandra,
förklaras delvis därav, att vokalen i vissa bland dem förlängts
framför gammalt nd, men även tysk påvärkan kan hava bidragit
till bevarandet (resp. införandet) av y i denna ordgrupp; jmf. t. ex.
kyndig med mht. kündig. Om begynde, begyndelse jmf. s. 80 med
noten, om mynt (jämte mønt), pynte s. 68. Enligt Dines Andersen
och Chr. Blinken berg: Dansk lydskrift s. 7 uttalas tynd såsom tøn.
Om åetta uttal är gammalt, så har y behandlats ljudlagsenligt;
om åter den nyd. skriftens tynd angiver, att uttalet med y länge
bibehölls, så antar jag, att «/-ljudet kvarstod i tynd (jmf. isl. þunnr)
genom inflytande från dels motsatsordet tyk "tjock", dels lågt.
högt. dünn. Om y i nyd. brynje (men hos Chr. Pedersen brønye)
jmf. s. 63 1).
Exempel på ý >> ø framför m: isl. fsv. rynia, nysv. rymma:
nyd. rømme (ý hade alltså i danskan förkortats fore
ljudutvecklingen y > ø framför m i motsats till förhållandet i svenskan); så
ock i isl. svimma : nyd. svømme (av *svyrnme med i^>y mellan
två labiala konsonanter), fsv. timber, tymber : nyd. tømmer. Om
bevarandet av «/-ljudet framför mp i krympe 2), krympling (men
krøbling), stymper, ympe jmf. s. 66. Framför mt har man dels y i
ymte (isl. ymta) dels ø i skrømt, skrømte (jmf. sv. skrymt, skrymta).
Av grymta, subst. grymt (så i sv.) har väl genom partiell
assimilation da. grynte, grynt uppstått (jmf. sv. Jiämta : da. hente), men
i äldre nyd. även grønte. Möjligen beror den olika behandlingen
av ljudförbindelsen ynt därpå, att y förlängdes blott när sonant
efterföljde nt; måhända tillhöra formerna med y och formerna med
ø urspr, skilda dialekter.
Såsom ord med y>0 framför ä kunna nämnas fsv. nyþia :
få. nødie (nu nødde) och väl även äldre da. lyd nyd. lød "färg"
(dock nu väsentl. föråldrat; jmf. isl. litr). Syd är låneord.
Exempel på y^>ø framför gh: isl. ty gil : nyd. tøile, fd. myeh
(ofta i t. ex. Cod. AM. nr 187) nyd. møg, fd.. lykil nyd. nøgél,
nøgle, norska nykla : nyd. nøgle "nystan". Y~-ljudet i bygd
förskriver sig från bygge. Enligt Molbechs ordbok förekommer även
sido-forinen bøjgd (ej i Saabys Retskrivningsordbog eller i Grundtvigs
Haandordbog), men enligt honom äro båda föga brukliga utom i
Norge. I dyd, fryd (av dyghdh, fryghdh) har gli förlorats framför
S och vokalen förlängts; i fd. möta även de dialektiska døyd.frøyd.
Vissa av de senast anförda exemplen visa, att ljudutvecklingen y > ø
ännu icke var avslutad vid eller inträdde efter den tid, då &, t
övergått till gh, å.
1) Om uttalet i det nuvarande språket av skriftens ^/-tecken framför
nd jmf. Broberg: La laiigue danoise s. 19, 21, Bruun: Bogstavernes lyd s. 1}.
2) Om dess nuvarande uttal jmf. Bruun ib.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
