Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenmäle (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Noreen: Jenmäle. 119
ingenlunde tilfældet", så har han i tväggehanda måtto orätt. Ty
först ock främst har jag icke begränsat "oldsproget" till 13. ock
14. årh., utan i § 10 uttryckligen anjivit, att jag anser det räcka
ända till "um 1530". Men vidare förekåmma värkligen dylika
farmer redan i 14. årh., t. e. i Cod. Reg. av Snorra Edda (såsom
jen. hersirs I, 637 noten, ack. féllir I, 290).
Nästa anmärkning är hos res. den, att asimilatsjonen ål > II
av mig blivit "opstilled som gældende i en langt videre
udstrækning, end tilfældet har været", ett överraskande påstående, då mina
ord ju faktiskt lyda: nctlz>ll, z. b. ... Unter - noch nicht
bestimmbaren - umständen bleibt cTZ, z. b. . . .". Mera försiktigt,
för att icke säga intetsägande, kann man väl svårligen uttrycka sig.
S. 372 anser res. konsonantens enkelskrivning i sådana fall
som peningr o. d. icke vara ett tillräckligt själ för antagandet, att
i dylika ord huvudtonvikten kunde falla på sista stavelsen. Jag
känn härvidlag kart ock gått hänvisa res. till den utredning, som
lämnats bl. a. av Kock, Fsv. ljudl. s. 50 ock 229 ff.. Sv. akcent
II, 318 ff., 496 f., Arkiv IV, 165 f., V, 67 f. noten,’ock Tamm,
Arkiv II, 345, av vilka förf:s uttalanden framgår, att även andra
själ finnas för nämda antagande än den islänska enkelskrivna
konsonanten allenast. Att jag endast på denna sistnämda
omständighet skulle grundat min iram ställning, är ett oberättigat antagande
av res.
En motsägelse tror sig res. finna hos mig därutinnan, att jag
hänför hreife ena gången till hré, andra gången till hrøyr. Först ock
främst är det faktiska förhållandet det, att jag på det förra stället
fört hrei/e till hré ock Jirøyr, på det sednare däremot för
kårthe-tens skull blått anfört hrøyr, dåck under hänvisning till det förra
stället. Men vidare har jag ju dels i min gramatik, dels utförligare
i Uppsalastudier s. 221 framhållit, att hré ock hrøyr ’lik.’ ä.ro
alldeles samma ord i olika farmer, förhållande sig till varandra
såsom t. e. é: øy ’alltid*.
S. 373 heter det med stor bestämdhet, att Jcom i Lokasenna 6
är "impf., ikke (spärrningen jord av res.) præs". Jag vill som en
avlägsen möjlighet medjiva en dylik uppfattning, men tvivlar på,
att andra vilja gå ens så långt. Åtminstone har Gering i sin nyss
utjivna Edda-över sättning icke aksäpterat detta res: s förslag, som
redan för länge sedan framträtt i hans Eddalieder s. 53.
Det heter vidare, att "ingen tvivl kan være" om, att icke o i
Cod. Reg. av den poet. eddan har judvärdet ø i oxn, gorsimav,
orindi) snoriz. Jag vågar dåck att vara av en alldeles motsatt
mening. Oxn känn alltförväl ha lånat o från sg. oxe ock den jenit*
pl. *oxna, som, enligt vad fsv. uxna ock got. aúhsne jiva vid handen,
en gång måste ha funnits. I gorsimar har o såsom annars i denna
hdskr. judvärdet p, ock fårmen förhåller sig väl till gørsimar
liksom gprr till gørr. Orindi känn vara en kompromissfårm mellan
erindi ock ett *prundi, motsvarande fårömålets arundi ock fht,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
