Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenmäle (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Noreen: Jenmäle.
han lärde sig tala rent - omkr. 910 - till den, då han författade
Hpfocflausn, 936, så borde res. konsekvänt ha tillskrivit mig den
meningen, att omjudets uppkåmst ock utveckling krävde blått 10
års tid. Men då det nu torde vara bekannt, att "judlagar" icke
jenomföras på ett äller ens på tre desännier, utan kräva flera
jene-ratsjoner, ja vanligen flera sekel, så är - äller borde åtminstone
vara - tydligt, vad jag ock andra mena, då vi säga, att en
jud-diferäntsiering icke finnes fore, men väl äfter ett visst bestämt årtal,
nämligen: att juddiferäntsieringen vid nämda tidpunkt framskridit så
långt i sin utveckling, att den för de talande (ock skrivande) blivit
medveten (ock kräver i skrift uttryck i farm av en olika beteckning).
Tidpunkten för ^-omjudets inträde .- i nyss anjivna mening
- har jag satt till 900. Res. tror, att "man kan trygt sætte 800",
men har till stöd för detta påstående ingenting annat att anföra,
än att omjudda farmer förekåmma hos "Brage" ock i Ynglingatal.
Att dylika icke kunna - åtminstone av mig - anses bevisande,
är tydligt därav, att jag ju förklarat mig (se Uppsalastudier s. 225)
i likhet med Vigfusson, men delvis på nya grunder, vilka jag en
annan gång får utveckla, anse Ynglingatal vara författat* under
Harald Hårfagers rejering, sålunda tidigast i slutet av 800-talet;
ock att åldern av "Brages" dikter ar ytterst omtvistad, är allbekant
(jfr vidare det snart utkammande arbete av Bugge, däri r es: s åsikt
i denna punkt kritiseras).
"Et sjót, som anføres § 244, eksisterer ikke," anser res. Näj,
icke i betydelsen av lat. sedes, d. v. s. i samma bet. som isl. sigt;
men det har jag häller aldrig sagt. I § 244 heter det ordagrannt:
"siót (ägs. swéot) schaar", ock detta ord förekåmmer t. ex. Biskupa
sögur I, 647 samt Hyndlolioct str. 43 (jfr Bugges upplaga s. 405),
å vilket sednare ställe Jónsson, Eddalieder s. 81, oriktigt återjer
hdskr:s siotum med sjptum. Detta visar tydligt, att han låtit av
Egilsson s ordbok - där med en för den tiden ursäktlig
onöjak-tighet sigt ’sedes’ ock siót ’cætus’ idäntifieras - förleda sig till
att antaga ett isl. ord sj$t, som skall betyda dels "säte", dels "skara"
ock sålunda är etymolågiskt lika inträssangt som det bekanta tyska
ordet schnür, som betyder 1) ett snöre, 2) en sånhustru. Då res.
som stöd för sitt kårtfattade påstående åberopar ett yttrande av
Gislason (Om Helrim s. 21 noten), så jör han denne orätt, ty G.
säger blått, att skrivningen siot i stället för SÍQÍ (av *setu-) ’säte’
(särsjilt i fråga om Arinbjarnardr. 2) är obefogad, något som är
självklart. Icke häller skulle res. kunna mot min uppfattning av
siót om i Hyndlolioct åberopa sig på några metriska själ, ty en vars
av den byggnad, jag där förutsätter, är icke alls ovanlig (se
Sievers, Altgerm. metrik s. 65 f.).
Då res. bestrider rnin uppjift, att farmer sådana som jen.
JéknirSy ack. léknir o. d. tillhöra "die etwas spätere spräche" ock
fortsätter: "herefter skulde man tro, at sådanne former allerede
fandtes i oldsproget (altså i det 13. ei. 14. årh.), men dette er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
