Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Kock: fromljudet.
att omljudda former av isl. Qlvir, Sglvi förekommit i östnord, språk
(han uppfattar dock ej alla de av honom iakttagna formerna fullt
så som Lundgren), och han tillägger ännu några andra exempel
eller former, såsom Ølue (från O. Nielsen: Personnavne). Han menar
vidare, att första kompositionsleden i det på den fyenska
Glaven-drup-stenen mötande saulua kuþa "Solva-gode" (hvilken form
diskuterats redan av Söderberg: ?7-omlj. 102; jmf. även Kock: CT-omlj.
18) skulle återfinnas i åtskilliga danska ortnamn på Fyen och
annanstädes, såsom Søllinge, Sallinge etc. - Det en gång mötande
Auluarus (jmf. ovan) menar W. vara identiskt med fht. Aloher,
ägs. Ealhere och hava uppstått ur ett urnord. *AluhariR.
Dessa namnformer visa alldeles icke det W. menar.
Vid sidan av isl. Sglvi, det å runstenar mötande sulfi, sulfa
(som gen. och nom., i fall dessa representera Splfi, Sglfa}, fem.
fsv. Sølva (i Søluostadh etc.) anträffas i fsv. ofta former med a i
rotstavelsen, t. ex, salui (på Ösby-stenen_, Sörmland, Ant. Tskr. X,
185), salua (ack., på Alstad-stenen, Nysätra socken, Uppland;
Dybeck föl. I, 114 = Liljegren 748), Salwe (Sv. dipl. N. S. I, 316),
Salue (ib. II, 663; 108, 255, om två olika personer) samt med
latiniserad form Sáluo (Sv. dipl. III, 161); Saluo (ib. IV, 348).
W. upplyser icke om hvad Sylvi enligt hans mening skulle
betyda; icke häller söker han förklara, hvarför man i fsv. obetingat
oftast har a (icke ø, o), i personnamnet Salwe, och med hans
uppfattning av omljudet torde det vara mycket svårt att giva någon
tillfredsställande förklaring härav *). Med min uppfattning av
w-omljudet och med följande härledning av namnet bliva däremot
dess skiftande former lätt förklarliga.
Som bekant användes i de nord. språken rätt ofta best. formen
av adjektiv såsom personnamn, t. ex. det allmänna Helgi) Bcelglie;
isl. Gamli’y det fgutn. pioJclci; det fsv. runristade hasui (Söderberg
i Fil. sällskapets i Lund forhandl. 1881-1888 s. 12 noten 7). Till
dessa kan även läggas namnet isl. SQlvi, fsv. Salwe. Eedan i
Oxfordordboken upptages ’SÖlvi a pr. narne "the Sallow?"’ och
dessutom (utan citat) ett adj. solr "yellow of linen or the like", hvilket
sammanställes med ägs. salu, fht. salo, eng. sallow. Härmed är att
jämföra, att Förstemann anser sådana tyska namn som Sahibald,
Saluman vara sammansatta med det fht. adj. salo "niger", samt att
lektor M. Lundgren i nyssnämnda brev uttalar som sin åsikt, att
den omljudda vokalen i fsv. fem. Sølwa är oberoende av det
efterföljande w-} han anför som stöd härför bland annat det isl, namnet
Söígi.
*) En sådan vore icke det antagandet, att i Salwe w-omljudet
uteblivit, när ordet brukades med infortis. Ty då man har motsatsen isl.
Rpgn-valår : fsv. Ragnvalder, isl, Qlvir : fsv. Ahvir, liksom isl. Sglvi: fsv. Salwe
så kan man ej antaga, att i så många fall infortis-formen segrat i fsv. men
omvänt fortis-formen i isl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
